Varför

”Jag tror att många känner sig dragna till odlandet endast av neurotiska och moraliska skäl. När livet verkar meningslöst eller svårt att begripa sig på, kan man alltid gå ut i trädgården och få någonting gjort.”

Arthur Miller i Vårkänslor

***

Jag gillar hans krassa syn på trädgårdsarbetet och citatet har följt mig i många år. Nu vill jag väl inte ansluta mig till det till hundra procent – som det mesta annat är detta krångligare än så – men mycket av kärnan i mitt förhållande till odlingen finns där.

Men också.

Redan som barn ritade jag ändlösa djungler på papper på rulle. I min mors trädgård planterade jag träd, buskar och örter. Fönsterkarmarna svämmade över av krukväxter. Kanske borde någon ha berättat för mig att jag skulle utbilda mig till trädgårdsmästare men ingen gjorde det och jag fick ett helt annat yrkesliv.

Först 2013 gav slumpens skördar mig en egen trädgård och det är en ganska liten historia – 712 kvadratmeter – några hundra meter från Vänern uppe i Värmland.

Det är den som ska bli min egen djungel.