Tack vare en tidigare kollega fick jag lov att hämta hästgödsel på en gård utanför stan. Jag lånade bil och kärra, lockade med mig en entusiastisk vän, körde dit och möttes av ett imponerande berg hästskit i kutterspån. Välbrunnet var det. Så välbrunnet att det kryllade av mask. Någon gödselexpert är jag inte men jag anar att näringsvärdet inte är så högt men enligt kännarna ska sådan gödsel vara bra för jordens struktur. Så vi fyllde säckar och lastade kärran och sprang upp och ner för det där mjuka gödselberget så att benen darrade.
Två vändor körde vi; drygt tio halvfulla säckar var blev det. Idag spred jag ut skatten i odlingslådorna och fick mina farhågor bekräftade: Väl på marken är en svintung, bänglig och ryggknäckande säck med hästgödsel nästan ingenting. Alla sju lådor fick var sin säck och i de stora lådorna blev det bara en tunn bottenskyla.
Men ändå, det är gjort och den värsta träningsvärken har lagt sig. När det drar ihop sig till sådd och utplantering får det bli några givor hönsgödsel också. Och guldvatten.
Ps. Några bilder på det spektakulära fyndet får det också bli.
Alldeles när kamraten grävde som bäst såg jag en vit klump skymta förbi. Jag dök ner och fiskade upp denna monsterstora larv. Med största säkerhet är det en larv som en dag blir en noshornsbagge – Sveriges näst största skalbagge. Så där sanslöst fascinerande att hålla en så stor larv i näven.