Spireans öde

spirea1

I helgen var det dags att sätta stopp för rönnspireans framfart. Beslutet var taget och gick i korthet ut på att båda skulle klippas ner, men bara den närmast berberisen skulle få fortsätta leva.
Det här är förebilden. Cykeln ställde jag framför buskaget är att visa hur stort det där ogräset verkligen är. Kanske var det inte den smartaste idén.

spirea2

Det krävdes inga tunga verktyg. Bara tålamod och envetenhet.

spirea3

Envetenhet, som sagt.

spirea4

Och mer envetenhet.

spirea5

Ändå, den tunga delen var inte att klippa och såga bort buskarna.

spirea6

Den tunga delen var att gräva upp rötterna.

spirea65

Och de var många. Och långa.

spirea7

Den ena busken grävde jag bort, men den andra försöker jag spara. Men att lämna den obevakad är inte att tänka på. Då dödar den snart allt annat. Nej, jag ska sätta en rotbarriär runt plantan. När jag promenerade och lyssnade ikapp Odla med P1 fick jag tipset att använda takpapp. Så får det bli.