Idén var god – till och med lysande – men ibland måste man inse när det är dags att ha ihjäl sin älskling.
Jag blev alldeles överförtjust i tanken att låta den gamla griskätten bli en del av entrén till min trädgård. A conversation piece, som en britt hade sagt. Av rang.
Men den låg lågt, alltför för lågt, och hur jag än försökte vrida och vända på det bara gick det inte att integrera betongplattan i en stensättning på ett vettigt sätt. Jag hade byggt mig en pool, i princip.
Så jag gav mig på den med slägga och spätt i förvissningen att den var gjuten av mellankrigstidens dåliga betong men det visade sig snabbt att trots att den var ganska mjuk så var den ändå hårdare än så.
Jag fick hyra en bilmaskin. I en grisblink var plattan hanterbara klumpar som jag dels forslade bort, dels lät vara kvar som underlag för stensättningen.