Gott ogräs

Ganska kort efter att jag hade flyttat in i trädgården, det låg fortfarande snö på marken, berättade grannfrun att körsbären där är riktigt goda. Och det är ju bra, för det finns åtskilliga små träd på tomten. Ett större också, förresten. Det är där skatorna bor.
Men jag mindes min barndoms vilda körsbärsträd, kyssebärsträ, och hur olika bären smakade trots att träden såg likadana ut. Vi, grannpojken och jag, lärde oss snabbt vilka träd som hade de söta goda bären och vilka som var oätligt sura. Det var en grannlaga uppgift att finna de bra träden för de var i kraftig minoritet.
Kanske var bara ett av tio träd bra, och till det kom klätterbarheten. Körsbärsträden i nordvästra Skåne växer sig höga och grova och inte sällan går det att nå de nedersta grenarna endast med stege. Kort sagt: de söta körsbärsträden som gick att klättra upp i var få.
Annat är det på min tomt. Även om träden är rena ogräset är har de säkert förädlat ursprung och alla bär som jag hittills har smakat på har varit söta och goda. De ska få stå kvar. Och kanske också bli fler.