Precis som med de flesta andra trädgårdsprojekt jag hittills har genomfört konstaterar jag att dräneringen framför huset blev jobbigare än jag trodde innan. Mycket jobbigare.
Men så bar det också iväg med de upphöjda rabatterna, de som gör uteplatsen till en kaffegrotta. Att bygga stenkanten visade sig vara ett brutalt fysiskt arbete där de största bumlingarna säkert väger över tre hundra kilo. Men nu börjar det närma sig slutet – för just den delen. Den högra rabatten är täckt med tidningar och ett lager jord. I morgon tar jag mig an den vänstra sidan. Det ska också på ytterligare fem centimeter gårdsgrus innan själva dräneringsprojektet är färdigt.
Men sedan är det dags för det roliga: växterna. Medan jag sliter med stenarna drömmer jag om murgrönan och de perenner som ska in i mellanrummen mellan stenarna. Nunneört, kryptimjan, ormbunkar är några som jag tänker mig, beroende på hur mycket sol som når platsen. Och de vita smultronen som jag snodde åt mig i Visby. Kanske också lavendeln. Jorden är ju milt uttryckt väldränerad.
Det ska forskas mer. Våren är ännu långt borta.