Odlingslåda med plintar i bakgrunden

En femtonspel med tyngd

Allt jag skulle göra var ju att ta hem och sätta upp ett gammalt växthus. Och så skapade jag ett femtonspel där varje bricka väger ton. 

Långa stunder har jag bara suttit och glott på den uppbökade jorden och de kringkastade odlingslådorna i förtvivlade försök att skapa ordning i mitt egenskapade kaos. Jag hade ju länge stört mig på att odlingslådorna från början hamnade både fel och snett och nu hade jag ju chansen att göra det bättre.

Steg för steg, beslut för beslut.

Helgen: De två odlingslådorna där växthuset ska stå tömdes och jorden la jag på presenningar. En massa gräsmatta med vidhängande jord grävdes upp las i hög.
Genom att använda den uppgrävda jorden skulle jag bygga upp ett plant golv i växthuset. Sedan började det regna och jag tvingades ta in det jag redan visste. Stabila golv byggs inte av lerjord.
Jorden i växthuset måste bort. Det skulle kunna läggas ut söder om växthuset som en del i en terrass som skulle bli en fortsättning på den plana yta i växthuset som byggs upp med grus. För att kunna ta emot gruset måste den stora högen av sparad jord vid parkeringsplatsen bort. Den skulle kunna användas till terrassen. För att kunna bygga upp terrassen måste de två odlingslådorna först flyttas. Femtonspelet började ta form.

Måndag: Enligt den första planen skulle jag använda skruvpålar eftersom det vore så smidigt. Men när jag såg vad det skulle kosta fick jag kalla fötter. Ett kalkylark senare insåg jag att jag skulle spara runt 4 000 kronor på att gjuta plintar istället. Ett jordborr på billighetsaffären fick bli den experimentella delen av projektet. På kvällen borrade jag de första hålen.

Onsdag: Gjöt de två första plintarna. I dem satte jag justerbara stolpskor. Helt raka blev de inte, men stolpskorna sitter rätt.

Fredag: Kompade ut någon timme tidigare från jobbet och gjöt ytterligare tre plintar med de två första som riktare.

Lördag: Gjöt de återstående fyra plintarna.

Söndag: Grävde upp de tre sparrisplantorna och de två rabarberstånden och satte dem i stora krukor. Sparrisen gav jag till en kamrat (jag kan ändå inte äta sparris) och rabarbern sätter jag på vänt.
Efter ett fasligt tänkande bestämde jag mig för hur odlingslådorna ska stå för att få plats och sol och så satte jag ut två av dem. Sedan började jag flytta jord från en av de återstående lådorna. Inte nog med att lerjord är tung. Den här lerjorden var blytung av vatten. Det tog flera timmar att få den från en låda till en annan.
Kvällen avslutades – vacklande vid utmattningens gräns – med att plocka ner päronspaljén och gräva upp två humleplantor. Vad som ska ske med dem och med päronträdet är ännu oklart.