Hela sommaren har jag grunnat på hur trädgården ska vara uppbyggd. Jag har inte fått ordning på det och varje idé har fallit på att någon del inte riktigt passat in.
En stötesten har varit köksträdgården eftersom den är rena Mordor. Jag har funderat på hur jag ska ställa lådorna så att solen når dem utan att för den skull slösa på utrymmet i trädgården. Grannens körsbärsträd är ett svart hål och det dröjer långt in på våren innan solen kommer förbi det före lunch och når ens de främre lådorna. De två bakre ligger i djup skugga mest hela tiden. Kort sagt är det en kasst ställe för köksträdgård.
Samtidigt ska ju växthuset stå framför huset längs med häcken mot grannen i norr. Och en växthus och en köksträdgård hör ihop, kan man tycka. Men som det ser ut nu finns det inte riktigt med plats med en köksträdgård framför växthuset.
Så tänkte jag grundligt om. Den improviserade rabatten framför huset, den med de döda cypresserna, får flytta på sig. Som improvisation var den fin men för trädgården som helhet var det ingen bra lösning. Den gör platsen framför huset för liten samtidigt som det söder om den blir en stor yta jag inte riktigt vet vad jag ska göra med.
På en påbörjad ritning testade jag hur det skulle kunna bli. Det är ett stort växthus jag har ritat in: fem meter långt och tre meter brett. Framför det ligger en kallbänk utmed fasaden. Jag drömmer ju här, så stort är lagom.
Men vad som är brutal trädgårdsrealitet är att stora delar av det här området måste grävas ur och dräneras. och det snart. Att då inte samtidigt göra större förändringar som krävs vore dumt.
I morgon ska jag sätta markeringspinnar i trädgården.