Tomrummet och veligheten

I fjol våras fick jag ett ryck och grävde den stora rabatten som delar trädgården i två delar. Då lämnade jag kvar en rönnspirea försedd med en rotbarriär eftersom den ändå var etablerad och stor i en i övrigt kal trädgård. I våras ångrade jag mig eftersom det är ett monster och dessutom har jag utvecklat en aversion mot rönnspireor. Den fick respass.

Den stora berberisen som stod intill spirean var snedväxt på ett sätt som skulle ta årtionden att få rätsida på så för ett tag sedan kapade jag den jäms med backen för att ge den omstart. Och den startar om.

Så till saken. Nu har jag en massa rabatt och ingen plan. Desto mer velighet har jag dock. Ska jag verkligen ha en så flytande och formlös rabatt mitt i trädgården eller ska jag lägga om den? Ska jag plantera ett träd här eller hålla mig till lägre buskar och perenner?

När det gäller formlösheten har jag funderingar på att låta linjen från häcken fortsätta utmed garagegaveln. Kanske till och med en häck. Å andra sidan är utrymmet utmed garagegaveln ett skuggigt sorgebarn. Jag skulle vilja ha en arbetsbänk med hyllor där men samtidigt är det en plats jag passerar flera gånger om dagen och då vill jag inte gå genom en röra.

Ungefär så vajar mina funderingar fram och tillbaka. Ena stunden den ena – andra stunden det andra. Så plötsligt en dag gör jag bara nåt.

Ska jag vara snäll mot mig själv kan jag säga att min trädgård växer fram organiskt. Ska jag vara ärlig växer den planlöst.

Spadens år II

Egentligen borde jag renovera hus men genom att slipa och sedan spackla lite på morgnarna kunde jag ju sedan inte göra annat än att vänta på att spacklet skulle torka. Få saker är bättre iväntanpyssel än att gräva. Så jag grävde.

Häckdike

 

Häckdiket mot grannen i norr stod ofärdigt efter att plantskolan sköt upp leveransen av avenboksplantor i höstas. Så jag grävde färdigt det igår. Mot grannen ska jag sätta råspont för att hålla ute gräset de medan plantorna etablerar sig. I botten ska jag lägga två pem-slangar för att slippa gräva igen om fibern ska in till huset den vägen och om jag får för mig att pumpa ut vatten till vägen.

När jag satte häcken mot vägen anlade jag samtidigt en rabatt med tydlig gräns mot gräsmattan. Här har jag liknande planer, men de är inte alls lika färdiga. En idé är att bygga upp en kulle mellan delen närmast huset, där växthuset en dag ska stå, och delen mot vägen där dammen ska ligga. Men det är långt dit och och häcken måste på plats. Jag får forcera tänkandet.

Rönnspirea

Rönnspirean som jag lät leva i fjol har stört mig. Jag tycker inte om den och till slut räckte inte idén om att spara den för att den är en del av husets historia.

Uppgrävd rönnspirea

Precis som med den första var det en kamp att få upp den. När det var klart såg platsen ut som ett bombnedslag. Bokstavligt talat, alltså. Ett ögonblick lekte jag med tanken att erbjuda folk rötterna, men insåg att om någon skulle tacka ja skulle jag få dåligt samvete.

Barriären på plats

20130929-220155.jpg

20130929-220227.jpg

Jag har mina dubier när det kommer till rönnspirea, men det är värt ett försök. Jag vill ha den kvar som ett minne av hur trädgården var när jag köpte huset. Och så tycker jag att den är ganska grann.
Jag passade på att slänga ner en massa sten som jag fick upp när jag grävde landen i våras. Det finns ju ingen skräpplats i trädgården.

Spireans öde

spirea1

I helgen var det dags att sätta stopp för rönnspireans framfart. Beslutet var taget och gick i korthet ut på att båda skulle klippas ner, men bara den närmast berberisen skulle få fortsätta leva.
Det här är förebilden. Cykeln ställde jag framför buskaget är att visa hur stort det där ogräset verkligen är. Kanske var det inte den smartaste idén.

spirea2

Det krävdes inga tunga verktyg. Bara tålamod och envetenhet.

spirea3

Envetenhet, som sagt.

spirea4

Och mer envetenhet.

spirea5

Ändå, den tunga delen var inte att klippa och såga bort buskarna.

spirea6

Den tunga delen var att gräva upp rötterna.

spirea65

Och de var många. Och långa.

spirea7

Den ena busken grävde jag bort, men den andra försöker jag spara. Men att lämna den obevakad är inte att tänka på. Då dödar den snart allt annat. Nej, jag ska sätta en rotbarriär runt plantan. När jag promenerade och lyssnade ikapp Odla med P1 fick jag tipset att använda takpapp. Så får det bli.