Tidigt – kanske för tidigt

liljekonvalj

Ännu har jag inte lärt känna mig trädgård särskilt väl men att allt i den solbakade söderslänten är tidigt har jag insett. Och i år, när själva våren är tidig, är söderslänten särdeles tidig. Invid en sten såg jag denna liljekonvalj slå ut. Stenen har säkert gjort att just denna är först, men de andra kommer snart, de också.

korsbarsblom

Vad som oroar mig mer är körsbärsträden. Den här blomman var en av de första, men uppe i träden spricker knopparna nu. Och jag vet inte hur frostkänsliga de är. De får inte frysa bort, inte nu när jag har funnit världens receptet till godaste körsbärskompott – en kompott jag längtar efter att få göra igen. De får inte det.

Ur led

slottsskogsprunus

På väg tillbaka efter ett besök hos djuren i Slottsskogen såg jag plötsligt detta märkliga. I höjd med Azaleadalen stod ett träd i blom. Någon sorts prunus är det, troligen ett körsbär, men vad det än är så är det fel på det.
Trots att stackarn brände sitt krut helt i onödan gjorde det i alla fall mig glad. Jag blev sugen att hejda de förbispringande motionärerna, be dem höja blicken och se.
Det gjorde jag förstås inte.

Ogräs och vitis

Körsbärsträd

Körsbärsblom

Vid husets nordvästra hörn står ett självsått körsbärsträd med ett skatbo i. Nu blommar trädet.
Körsbärsträdet är inte ensamt. Bara i det hörnet stor flera till, om än mindre. Inne i kornellen i trädgårdens sydöstra hörn har ett körsbärsträd letat sig upp genom virrvarret tillsammans med en hägg. Lite varstans ser jag små körsbärsplantor och jag tror att jag ska försöka rädda dem i krukor. De kanske får bli grunden i en lund.

Staketdruva

Staketdruvan jag satte nedanför verandan såg bara ut som en pinne när jag köpte den. Men den lever.