Tidigt – kanske för tidigt

liljekonvalj

Ännu har jag inte lärt känna mig trädgård särskilt väl men att allt i den solbakade söderslänten är tidigt har jag insett. Och i år, när själva våren är tidig, är söderslänten särdeles tidig. Invid en sten såg jag denna liljekonvalj slå ut. Stenen har säkert gjort att just denna är först, men de andra kommer snart, de också.

korsbarsblom

Vad som oroar mig mer är körsbärsträden. Den här blomman var en av de första, men uppe i träden spricker knopparna nu. Och jag vet inte hur frostkänsliga de är. De får inte frysa bort, inte nu när jag har funnit världens receptet till godaste körsbärskompott – en kompott jag längtar efter att få göra igen. De får inte det.

Kompott

20130813-223854.jpg

Mina körsbärsträd bär bär. Mycket bär. I fredags var jag uppe på verandataket och plockade drygt ett kilo av dem. Igår blev jag färdig att koka en kompott på dem. Kryddad med kanel och svartpeppar blev den alldeles överraskande god, den där kompotten.

Gott ogräs

20130802-092354.jpg
Ganska kort efter att jag hade flyttat in i trädgården, det låg fortfarande snö på marken, berättade grannfrun att körsbären där är riktigt goda. Och det är ju bra, för det finns åtskilliga små träd på tomten. Ett större också, förresten. Det är där skatorna bor.
Men jag mindes min barndoms vilda körsbärsträd, kyssebärsträ, och hur olika bären smakade trots att träden såg likadana ut. Vi, grannpojken och jag, lärde oss snabbt vilka träd som hade de söta goda bären och vilka som var oätligt sura. Det var en grannlaga uppgift att finna de bra träden för de var i kraftig minoritet.
Kanske var bara ett av tio träd bra, och till det kom klätterbarheten. Körsbärsträden i nordvästra Skåne växer sig höga och grova och inte sällan går det att nå de nedersta grenarna endast med stege. Kort sagt: de söta körsbärsträden som gick att klättra upp i var få.
Annat är det på min tomt. Även om träden är rena ogräset är har de säkert förädlat ursprung och alla bär som jag hittills har smakat på har varit söta och goda. De ska få stå kvar. Och kanske också bli fler.

Nytt sedan senast

Lite av livet har kommit emellan men trädgården rullar vidare.

Körsbärskart

Så här ser körsbären på alla dessa små självsådda körsbärsträd ut nu.

Rabarber

Rabarbern växer fint, men jag väntar med att skatta den tills nästa år.

Lök

Löken växer – och jag plockar topparna i ett ganska högt tempo.

Chilihörna

Jag placerade chiliplantorna och tomatplantorna på verandan. Och de började dricka något alldeles förtvivlat där i solen.

Pioner

Pioner

 

Pionerna vid den lilla muren blommar. Det verkar vara klassiska bondpioner. De ska få sällskap vad det lider.

Böner

Bönorna fick sina namn på glasspinnar. Det var ett misstag. Nu vet jag inte vilken sort som är vilken. Får de bara skidor ska det väl reda ut sig, men glasspinnar går alltså bort.

Rödbetor

Jag har trott att jag har varit förskonad från rådjursbesök. Men icke, de är bara väldigt kräsna. Tydligen går de in och betar ner rödbetsblasten – inget annat.

Potatisblommor

Vid midsommar sparade jag en hink med Maris Pear och den fortsätter att blomma. Skördar när den är överblommad.