Flisad monsterkornell

Monsterkornellen låg i en stor hög på gräsmattan och bara var i vägen medan jag funderade på hur jag skulle få den till återvinningscentralen. Min bil har ju inte drag.

Men så pratade jag med grannen – mannen som har alla maskiner – och vips fick jag låna en flismaskin. Otåligt väntade jag till klockan tio på förmiddagen för att inte göra mig till ovän med grannarna innan jag satte igång.

Flis

Från ett håll såg det inte ut att vara så mycket.

Flis

Ur ett annat perspektiv kändes det övermäktigt.

Flis

Det gick. Till slut. Men det tog en hel arbetsdag och idag söndag kan jag knappt röra mig.

Nu har jag en hög flis och tanken är att täcka mellanrummen mellan odlingslådorna med den. Det är bara det att först måste jag gräva bort gräset. Och det var jag inte människa att göra idag.

Kornellmassaker

kornellmassaker

Hade jag insett hur tungt arbetet skulle bli hade jag kanske skjutit på arbetet med att såga ner den vildvuxna korallkornellen i det sydöstra hörnet av trädgården. Men eftersom jag inte anade och eftersom jag drabbades av kraftiga vårkänslor gick jag lös på den med sekatör och såg. Några timmar senare var den borta. Nu tänker jag inte döda busken. Den ska få komma upp, men den ska aldrig få bli så stor igen.

Kvar står nu de två körsbärsträd som sått sig själva inne i buskaget. Den högra är fin, men den vänstra är okänsligt toppad. Den får stå där ett tag medan jag funderar på om den ska stanna eller fällas.