En levande kompost på koffein

Eftersom kaffesumpsleverantören har varit sjuk en vecka har jag inte matat komposten på ett tag. När jag idag lyfte på locket kunde jag konstatera att den ångar – och lever. Någon sorts svamp är det, men jag har inte sett dess like tidigare.

Och så är jag inte så lite nöjd att komposten jobbar på trots minusgrader.

Omrörd kompost

Kompost

Solen tittade fram en stund igår och jag var nästan klar med renoveringseländet i första rummet i huset, så jag smet ut och vände de två komposterna. Den här hade riktigt ruggiga lager nere i botten. Troligen blev det lite mycket gräsklipp och matrester på en gång i somras. Nu är allt noggrant blandat och ska få mogna fram till våren.

Ännu en maskin

kompostkvarn

Hemma hos min mor stod en kompostkvarn som hon inte använde. Den la jag helt sonika beslag på. När jag öppnade den insåg jag att den hade stått oanvänd länge. Skären var svårt rostiga och illa skända. Det krävdes en del arbete med stålborste och vinkelslip för att maskinen skulle bli användbar igen.

Nu har jag egentligen inte nog med material så det är motiverat med en kompostkvarn. Planen är att få grannarna att ge mig häckklipp och annat fint att mala ner. Kan jag få dem att ge mig gräsklippet också är det jackpott.

Veckans läsning

Ett datorbyte sammanföll med att Google upphörde med sin RSS-läsartjänst och med ett tankefel. Ett klick senare hade jag förlorat alla mina trädgårdslänkar. En del kunde jag så klart leta fram ändå, andra var ohjälpligt försvunna ur minnet. Jag har fått bygga upp ett nytt flöde och då slog det mig att ett litet lästips här ju kan funka.

• På den gamla favoriten Arboarkticum hittade jag ett inlägg från i somras om hur de återanvänder sin gärdsgård till ett staket inspirerat av ett på Zorngården i Mora. En bit ner i det här inlägget ser man hur det ser ut i arboarktikernas tappning. Och jag tänker: Vill ha! Det ser onekligen ut att kunna hålla rådjur ute. Lekande grannungar också. Arboarktikerna svarade också vänligt på min fråga om måtten på denna konstruktion.

• Genom en twittrande Lena Israelsson råkade jag på den här komposteringsguiden. Inga revolutionerande nyheter där, kanske, men jag tyckte att en formulering var rolig i sin kompromisslöshet: ”I genomsnitt består avfallet från ett svenskt hushåll av 25-35 viktsprocent köks- och trädgårdsavfall, av vilket det mesta hamnar på tipp eller bränns. Båda delarna är ett oerhört brott mot sunda ekologiska principer.”

• Sussinghurst hittade jag en baklängeskavalkad från deras köksträdgård – eller potager. Fina bilder från ett skönt ställe.

• På Millas trädgård fick jag veta att Laholms stadspark har utsetts till årets vackraste nyanlagda park. Hade jag vetat det i söndags hade jag åkt inom den.

• På den nyfunna brittiska bloggen Real Men Sow (oklart varför den heter det) läste jag mer om kompost och inte heller här var väl fakta det primära. Jag fastnade för formuleringen ”The very best muck is the jet black, well-rotted stuff which has been left for a year”. Jag vet inte hur svart ”jet black” är men det låter saftigt på något sätt.

• Via någon engelsk trädgårdsblogg råkade jag på den här artikeln i The Telegraph om att köpa humlebon till sin trädgård. Fascinerande läsning om ett fenomen som borde tangera gränsen till bondfångeri.

• The Telegraph bjöd också på en notis om att ekorrar har klättrat upp på tio-tio-listan över skadedjur i brittiska trädgårdar.

• Allt om trädgård mejlade ut en länk till en artikel i ämnet chiliövervintring. Det står att temperaturen inte får sjunka under tolv grader. Till våren lär jag veta om det stämmer, för jag måste chansa. Jag vill inte ha ett gäng dammiga, ledsna chiliplantor i mitt lilla hus.

• Att skilja på cannabis och julros är tydligen inte så enkelt alla gånger.

Ett inlägg om att rita träd.

• The Telegraph fortsatte att leverera. Här en artikel, eller snarare en nekrolog, över James van Sweden – en trädgårdsarkitekt som är megakänd i USA. Bland annat tog han bort den heliga gräsmattan framför husen.

• The Economist skriver lite om kolonirörelsen i Storbritannien och om lönsamhet.

Ett kap

Någon större tur med annons på Blocket eller en handritad variant på Konsum hade jag inte. Ingen hörde av sig för att sälja sin gamla varmkompost.
Däremot hörde en gammal kollega av sig när jag la upp en bild på en handgjorda annonsen på Facebook. Så nu har jag en Greenline Master Plus till.
Förbannat trevligt.