Vinbärsbuskarna som jag slängde ner längst upp i köksträdgården för två år sedan trivs inget vidare – marken är alldeles för torr och sandig – men de ger en imponerande skörd på sina taniga grenar. Två kilo bär blev i slutändan drygt två liter vinbärssaft. God vinbärssaft.
När jag rensade bort ogräs från vad som en gång låg i cypresskugga fann jag fina, frodiga nässelhärvor. Jag kunde inte bara slänga bort dem. Nässelsoppa är gudomligt gott och nässelvatten är raketbränsle i grönsakslandet. Så jag tänkte: Kanske en odlingslåda med brännässlor. Bara en liten en. Kanske.
Så nu bor tuvorna i var sin hink. Kanske blir det en nässellåda. Kanske bara en soppa och sedan i komposten med resten.
(Den virtuella floran om brännässla.)
En vän erbjöd mig att gräva upp vinbärsplantor på hennes tomt. Finnskogens druva ska det vara. Jag ryckte ut och grävde upp och for hem och grävde ner och blev helt sönderarbetad. Men det får det vara värt. Men lite tur tar de sig och jag kan göra saft nästa år.
Tar de sig inte, ja då får jag väl köpa ett gäng helt vanliga på handelsträdgården.
Kålrötterna börjar bli ordentligt maffiga, men jag sådde för många. Väldigt mycket för många.
Lökarna låg fint under glas i den torraste delen av trädgården och torkade som de skulle. Men i natt föll 25 millimeter regn och till och med under glaset blev lökblasten fuktig. Nu får lökarna istället finna sin sista torka på verandan.
I går kände jag att det var dags att skörda potatisen. Blasten hade blivit svartfläckig och gulnade och jag vågade inte chansa. För att vara odlat i en låda på 1,2 gånger 3 meter under en rekordtorr sommar blev det ändå en hel del potatis. Sparrispotatisen gav i särklass mest, men de tycks vara angripna av något. Många av knölarna är alldeles knottriga. Den franska mandelpotatisen, däremot, är i bra skick men gav bara hälften så mycket på samma yta. Trots det blir den nog bara fransk mandel nästa år. Den är stabil och förbannat god.
Av en ingivelse lyfte jag nu på morgonen på en sallatsplanta.
De dog.
Lite av livet har kommit emellan men trädgården rullar vidare.
Så här ser körsbären på alla dessa små självsådda körsbärsträd ut nu.
Rabarbern växer fint, men jag väntar med att skatta den tills nästa år.
Löken växer – och jag plockar topparna i ett ganska högt tempo.
Jag placerade chiliplantorna och tomatplantorna på verandan. Och de började dricka något alldeles förtvivlat där i solen.
Pionerna vid den lilla muren blommar. Det verkar vara klassiska bondpioner. De ska få sällskap vad det lider.
Bönorna fick sina namn på glasspinnar. Det var ett misstag. Nu vet jag inte vilken sort som är vilken. Får de bara skidor ska det väl reda ut sig, men glasspinnar går alltså bort.
Jag har trott att jag har varit förskonad från rådjursbesök. Men icke, de är bara väldigt kräsna. Tydligen går de in och betar ner rödbetsblasten – inget annat.
Vid midsommar sparade jag en hink med Maris Pear och den fortsätter att blomma. Skördar när den är överblommad.
Även om jag har slappat med bloggen har jag inte övergett lådorna. Det växer fint i dem.
Ertappade idag denna snokande vid den blivande midsommarpotatisen. Vänligt men bestämt flyttade jag den till andra sidan trädgården.
Var tvungen att åka bort två dagar och hann inte få ut dessa bilder innan jag for. De är redan lite överspelade, men minns på att de togs 17 maj – för två heta dagar sedan.
Sydslänten framför huset, som jag tänkte göra om till en terass med stenmur mot söder, bjuder på överraskningar. Som de här vackra gullvivorna och tulpanerna som rådjuren underligt nog (toca madera) låtit bli.
Potatisen har tittat upp både i odlingslådan och i hinkarna.
Nån borde göra tusen nålar på mig. Sådde rödbetor och kålrot och var skitkaxig och tänkte att jag kommer att komma ihåg vilken som är vilken eftersom det bara är två saker i den lådan. Det gör jag inte. Men upp har de kommit.