Inte minst kålen blev en framgång i år. Och det berodde mycket på att grannen i öster hade ett rejält getingbo på uthusvinden och getingarna flög i skytteltrafik till kålen och hämtade larver.
Coolt ändå!
Ännu en ”på plats” att checka av. Muren framför köksträdgården är klar och det är så sanslöst skönt.
Bara en minut efter att jag hade tagit första bilden såg det ut så här. Majväder!
Lättnaden att få börja bygga upp det väsentliga – det som handlar om växter – är enorm. Nu är första odlingslådan på plats. Och eftersom det är det skuggigaste läget testar jag med min sparade rabarberplantor.
Det tar tid, och jag har ont om sten, men en stenmur för att terrassera köksträdgården kommer sten för sten på plats.
Under den senaste månaden har det stora grusgångsprojektet tagit stora steg framåt. Jag har fått ut makadamen och packat den, byggt en trappa upp till köksträdgården, stensatt längs kanter och runt brunnarna och slutligen lagt på stenmjöl som jag har packat.
Det är ett slitgöra – ingen tvekan om det – men det är också satan så roligt.
Jag chansade och jag var medveten om det. Grävaren kunde kunde komma när jag var på semester i Danmark och jag vågade inte krångla eftersom jag redan hade väntat länge nog. Men redan när jag var bortrest blev jag klar över att han hade klantat till det. Jordhögen var för all del bortkörd och samma sak med den packade marken under. Men sedan hade jag han ut ett fett lager gårdsgrus (bilden ovan).
Jag trodde inte att det skulle bli enkelt att ordna det, men ägaren kom idag – mindre än en vecka senare – och grävde bort alltsammans. Det tog honom mindre än en timme, och det mesta av den tiden var väntan på lastbilen.
Och lika snabb var LBC som några timmar senare levererade ett fullt lass av makadam.
Under gårdsgruset låg en gammal griskätte. Den vill jag spara. Supercoolt med en sådan relik från gångna tider. (Lite fel ordning på bilderna egentligen. De här två visar hur jag skottade fram kätten innan grävmaskinisten kom.)
Redan ikväll har jag hunnit börja köra ut makadamen. Så himla gôtt!
Tjälen har inte riktigt släppt men just är jag ska gräva har solen legat på, så det går att bana av en del av geggan. Grävsäsong 2018 är officiellt igång!
Men det krävdes lite bortpumpning av vatten för att kunna komma igång.
Skottkärran täcker en nära två meter djup grop som jag grävde för att få till en dräneringsbrunn. Men jag nådde grundvattnet som tydligen ligger under tryck för nu är vattennivån två decimeter under marknivå. Ska dräneringen funka måste jag alltså ständigt pumpa bort grundvatten. Så såg inte planen ut. Samtidigt älskar jag vatten i trädgård och funderar nu intensivt på om jag kan vända detta till något bra.
Precis varje trädgårdsprojekt jag drar igång spårar ur och blir betydligt mer omfattande än jag hade tänkt. Om det beror på min oförmåga att förutse vad som ska dyka upp eller om det beror på att jag låter mig svepas med av infall och hugskott vet jag inte.
Den där dräneringsgropen som nu är fylld av grundvatten ska nu hur som helst kläs med betongringar – och dem har jag köpt idag.
Jisses …
Jag tänkte att det skulle kunna vara smart att ta i när det gäller storleken på dräneringsgropen, så jag grävde stor. Det är ju dessutom lätt när det är stenfri lera.
Men på 1,7 meters djup började det plötsligt tryckas upp vatten. Jag hade stött på grundvattnet. Grannen i öster berättade att när han var barn fanns det en brunn någonstans där, så han var intre det minsta förvånad. Det var jag.
Så vad gör jag?