Släktklättraren

20131103-205120.jpg

Varje allhelgonahelg samlas släkten till gåsamiddag och varje år dekoreras bordet med murgröna som växer på mors hus.
Och varje år – nästan – tar jag med mig rankorna hem i förhoppningen att de ska slå rot. Vid stugan växer några plantor som vintrarna ständigt håller kort. I trädgården står en kruka med tre skott i. Och i ryggsäcken har jag nu med mig ytterligare tre-fyra skott.
Var jag ska plantera dem är dock en öppen fråga. Jag vill ju inte ha dem på huset eftersom jag har sett att de är ganska påträngande på trähus. Och något gammalt träd har jag ju inte. Ingen mur heller.
Men, det får lösa sig.

En kär gammal bekant

Klematis

Kolonin i Kalmar – Kalmar Norra Koloni vill de skriva sitt namn – är en kär gammal bekant. Tyvärr har jag bara varit här tidig vår och sen höst så jag har inte sett den i hela sin prakt.

Klematisen på bilden (jag vet så klart inte vilken sort det är) vittjade jag en annan höst på fröer. Några grodde och blev under en sommar till fina små klematisplantor.
De frös ihjäl vintern därpå.