Humlet på plats

Humleplanta

Jag vet ännu inte om jag är nöjd med de där takpannorna, men i brist på bättre idéer får de vara kvar ett tag. Hur som helst är humleplantorna som jag köpte på Åstorps gård för drygt en vecka sedan nu på plats vid sin cypresstång. Guldvattnade har de också blivit.

Det blev två plantor av sorten Nordbrau. Enligt obekräftade uppgifter ska det vara standardhumlet som säljs av alla handelsträdgårdar. Och det ska vara tämligen menlöst och inte vidare lämpat för dagens starkhumlade öl.

När jag såg att världen står inför humlebrist ångrar jag att jag inte la ner mig lite mer och beställde lämpligare sorter från Tyskland.

Å andra sidan, de lär vara klent härdiga.

Rörigt promenadfynd

Keramikrör

Frågar man inte får man inget svar.  Ungefär så skulle man ha kunnat trott att jag resonerade men sanningen är att jag inte resonerade alls. Jag fångade tillfället i flykten.

Igår klurade jag återigen på hur jag ska odla humle vid mitt köksland och jag tänkte att det vore inte dumt med ett betongrör att sticka ner humlestören i. Och riktigt fint vore det om röret var av typ brunglaserad keramik. Sedan tänkte jag ”och visst men var f-n får jag tag på ett sådant” och sedan tänkte jag på annat.

Idag på lunchen tog jag min vanliga runda från Inre hamn över Café August och tillbaka. Precis efter restaurangen såg jag det. Ett brunlaserat keramikrör. Liggande en bit in i skogen. Och just då kom ägaren knatande förbi en bit därifrån. Jag frågade hojtande vad han skulle ha för det och han sa att jag kunde ta det.

Jag nästan småsprang tillbaka till jobbet och hämtade bilen som jag som tur var hade tagit just idag och lastade in det runt halvmetern långa röret i baksätet.

Jag är glad som en lärka.