Övervunnet hinder

Borttagna stubbar

För ett eller två år sedan satte jag motorsågen i stubbarna ute vid vägen och de var otäckt färska inuti. Sedan dess har jag tittat snett på dem och stundtals förtvivlat. Idag stod jag där igen, för gud vet vilken gång i ordningen, och glodde på dem och tänkte på hur tusan jag ska få tag på en entreprenör som kan dra upp dem. Sedan tänkte jag på priset och gick och hämtade verktyg.

Och döm av min förvåning när jag insåg att de kanske inte satt så hårt ändå. En timmes hårt (slägga och spett) arbete senare var de uppe. De hade helt klart ruttnat en hel del sedan jag var på dem förra gången.

Detta innebär att hindret för häckens fullbordan är undanröjt. Och jag är en gladare trädgårdsägare.

 

Häck med hinder

Avenbokshäcken utmed trädgårdens norrsida är på plats. Ett stort aber är att längst ut mot vägen finns två stora stubbar. De ser murkna ut men inuti är de fortfarande stenhårda. Jag kan helt enkelt inte plantera häck där. Ännu vet jag inte hur jag ska göra.

Det som började som ett enkelt häckdike formligen exploderade i arbete. Under häcken finns nu ett dräneringsrör som fångar upp det ytvatten som kommer från grannens tomt.

Det leds ner i en tunna där jag har ställt en dränkbar pump som forslar bort vattnet. Konstruktionen har redan gjort marken framför huset betydligt torrare, men det är så klart inte den perfekta lösningen.

Förhoppningen är att jag ska kunna ansluta tunnan till det kommunala dagvattensystemet. Förhoppningen är så klart att kunna dränera framför huset också. Men, förhoppningar, som sagt.

Spadens år II

Egentligen borde jag renovera hus men genom att slipa och sedan spackla lite på morgnarna kunde jag ju sedan inte göra annat än att vänta på att spacklet skulle torka. Få saker är bättre iväntanpyssel än att gräva. Så jag grävde.

Häckdike

 

Häckdiket mot grannen i norr stod ofärdigt efter att plantskolan sköt upp leveransen av avenboksplantor i höstas. Så jag grävde färdigt det igår. Mot grannen ska jag sätta råspont för att hålla ute gräset de medan plantorna etablerar sig. I botten ska jag lägga två pem-slangar för att slippa gräva igen om fibern ska in till huset den vägen och om jag får för mig att pumpa ut vatten till vägen.

När jag satte häcken mot vägen anlade jag samtidigt en rabatt med tydlig gräns mot gräsmattan. Här har jag liknande planer, men de är inte alls lika färdiga. En idé är att bygga upp en kulle mellan delen närmast huset, där växthuset en dag ska stå, och delen mot vägen där dammen ska ligga. Men det är långt dit och och häcken måste på plats. Jag får forcera tänkandet.

Rönnspirea

Rönnspirean som jag lät leva i fjol har stört mig. Jag tycker inte om den och till slut räckte inte idén om att spara den för att den är en del av husets historia.

Uppgrävd rönnspirea

Precis som med den första var det en kamp att få upp den. När det var klart såg platsen ut som ett bombnedslag. Bokstavligt talat, alltså. Ett ögonblick lekte jag med tanken att erbjuda folk rötterna, men insåg att om någon skulle tacka ja skulle jag få dåligt samvete.

Spadens år rullar på

Häckdike

Det ser mer dramatiskt ut än det är. Korset är en överbliven bit pärlspont som får fungera som mätsticka. Hela korsets höjd är 60 centimeter. Det är bredden på diket. Vid tvärstaget är det 40 centimeter. Det är dikets djup.

Ja, jag har alltså påbörjat andra delen av Häckprojektet. Spadens år rullar på. Jag kommer att få slita.

Häckprojektet del 1 är (nästan) klart

häckprojekt2

Under de sista dagarna i februari började jag gräva för en häck utmed vägen. När det kommer till sådana projekt är det alltid bra att inte riktigt ha klart för sig vad som väntar. Och det hade jag inte.

Idag bestämde jag att del 1 i detta projekt nu är klart. (Nästan, för det finns en massa stenfylld grus på utsidan av muren som ska bort, men eftersom jag inte ser den så…) Det sista av jorden är på plats och rabatten är redo att fyllas. Så klart kunde jag inte hålla mig. Idag kände jag en katsura och en brokbladig asplönn och satte i den högra delen. De ska ge höjd åt den delen och deras kronor ska en dag mötas. Lagom till min pensionering, typ.

häckprojekt1

Asklönnen och katsuran.

 

Ps Vad nu…?

Död häck – levande häck

avenbokshäck

Över hälften av de barrotade avenboksplantorna som jag köpte var döda eller nästan döda. När jag hade gett dem de två veckor som Åstorps gård bad mig om var säsongen för barrotade plantor över och jag ska få nya i höst. Ledsen eftersom sommaren skulle firas med en arbetskrävande och mer gluggig än tät häck råkade jag gå inom en handelsträdgård som reade ut avenboksplantor i kruka för halva priset. Och jag slog till på 30 stycken.

Det är en chansning, för det är högsommar trots att det är början av juni. Men efter allt slit i våras vill jag ha en häck och nu har jag det. Måtte den överleva.

De 39 avenboksplantorna som jag ska få i höst kommer väl till pass när jag fortsätter häcken längs norrsidan av trädgården.

Med plantorna i jorden är det lilla och enkla arbetet avklarat. Nu börjar det stora och svåra arbetet: att fylla den gigantiska rabatt som häckprojektet förde med sig.

Men inte idag.

Häcken på plats – och kanske död

avenbokshäck

I fredags hämtade jag häckplantorna och direkt planterade jag dem där de skulle vara. Jag var trött och lätt snurrig av värmen och jag intalade mig att de outslagna plantorna bara var lite sena. När jag började undersöka dem närmare idag kunde jag konstatera att just de outslagna plantorna nog är döda, eller i alla fall rejält nedvissnade. Det känns ledsamt. I morgon får jag ta ett samtal med Åstorps Gård och höra vad de tror.

Ett häckprojekt som rullar på

20140517-133338.jpg

För ingen ska tro att jag slappar måste jag berätta att häckprojektet rullar på. Bara för att ytterligare sätta lite press på mig själv beställde jag 70 häckplantor förra helgen. De kommer på fredag nästa vecka.

Eftersom häcken kommer att stå i en stor rabatt har kant, bredd och form gett mig en massa huvudbry. Ständigt denna velighet. Men genom att markera en tänkt kant med vattenslangen fann jag en form som kan funka.

Här har jag grävt bort gräsmattan, vänt tovorna och täckt dem med tidningar. Kanske kan det hålla nere de värsta rotogräsen. Men det kan också visa sig ha varit en riktig blåsning av snålheten.