Frösådd sparris

När jag lukade under sparrisen la jag märke till ett par sådana här små granar. Några sparrisfrön har grott och gett småplantor.

Grannen som tog frö från mina plantor i höstas berättade att de grodde villigt men att de sedan rände iväg och blev alltför veka. Kanske är sådd på friland grejen.

Mistelförsök

mistelfrö

En av stans reklambyråer skickade en mistelkvist som julpresent till jobbet. När jag såg fröna var idén självklar: Jag skulle så dem på mitt nyplanterade äppelträd.

Hos Natur och Trädgård Bokförlag hittade jag en beskrivning och eftersom jag egentligen inte har en aning vad som är rätt eller fel fick deras styra. Så jag klämde ut alla fyra frön på en gren i trädet och kletade fast dem så tätt jag kunde. Tydligen ska de gro bättre på det viset. Om det sedan är en mistel med tillräcklig härdighet har jag inte en aning om. Kvisten levererades inte med uppgift om proveniens direkt.

Nu blir det till att vänta i många år för att få veta hur det går.

En valnötsskog i vardande

Valnötssådd

Ni ser jord och några nedgrävda krukor.
Jag ser en blivande valnötsskog.

Jag fick ett bra gäng valnötter – kanske 15–20 stycken – av av samma kollega som gav mig sådana i fjol. Nu är de i jord. Bilden ovan visar de som ska få övervintra utomhus i ett av landen. Bilden nedan visar de som ska bo i källaren.

I fjol fick jag tre nötter av min kollega, jag tror att det var hans första skörd, och jag lät dem stå i kruka i källaren över vintern. Jag inser nu att jag slarvade med rapporteringen. I våras ställde jag ut krukorna i skuggan av ett träd och sedan glömde jag bort dem. Så plötsligt, någon gång i juli, upptäckte jag att det fanns skott i två av krukorna. De blev knappt två decimeter höga innan löven föll och nu står de också nedgrävda i landet. Den stora frågan är så klart om de överlever vintern. Men med ett täcke löv över sig hoppas jag att det ska gå vägen.

Den här gången experimenterar jag alltså. Om jag tyckte att tre var många är det ju inget jämfört med om det blir lika bra utdelning av dessa. Men jag får se det som plantskoleverksamhet.

Och så får jag vara mer på hugget med återrapporteringen.

IMG_0074

Varde fröljus

sabord

Armaturen kommer från jobbet där alla byttes i ett svep, oavsett om de fungerade eller inte. Och eftersom nästan alla fungerade försåg jag mig med en. Nu har den kommit upp vid söderfönstret (som är solskymt halva dagen) i köket. En rottränare med 28 fack sådde jag chilifrö i. Knoghall, så klart, och Habanero, Naga jolokia och en namnlös sort från Ecuador. Ingen utom Knoghall är garanterat sortäkta. Jag vet inte ens varför jag envisas – men jag fick ju dem.

Dessutom sådde jag magnoliafröna som har legat i kylen sedan i höstas. Och frö från vingnöt och tulpanträd. Och tersonkärnor från Linnés Hammarby (läs här om trädet jag plockade dem på). Och även detta är väl lite fåfängt, men nu provar jag, i alla fall.

Såjordsskopa – bara för att

såjordsskopa

Härom dagen köpte jag en såjordsskopa på kooperationen för 35 kronor, och när jag tittade närmare på den kom jag att tänka på en tom konservburk. Det hade väl något med formen på metallen att göra. Hur som helst, idag hade jag tid och ork över för att testa.
Resultatet ser du här ovan.
I morgon ska jag så magnoliafröerna.

Ps Skaftet är gjort av en trumpinne som jag hittade på Hultsfred 1991 och som har legat och drällt sedan dess.

Knoghall säkrad

Knoghallsfrö

Egentligen är ju Knoghall en meningslös chilisort: endast brännande het och ingen särskild smak. Men det är min chilisort nu och eftersom jag inte kom för mig att ta sortäkta frö fick jag gå till en kamrat och hämta en frukt.
Dessutom har jag ju några plantor i källaren.

Fröande magnolia

20131017-142559.jpg
Grannen hojtade på mig i går: ”Vill du odla magnolior!” Jag förstod inte vad hon menade och hon pekade på deras tjusiga träd. Det var fullt av fröställningar och hon tyckte att jag skulle förse mig.
Det gjorde jag.
Nu har jag läst att fröerna ska stratifieras i kylskåpet några månader innan jag sår dem inomhus i rumstemperatur.
Självklart måste jag testa detta.
Särskilt roligt är att moderträdet köpte grannarna för många år sedan av magnoliaexperten Anders Blomqvist på Hammarö. Han ska också ha gett grannen råd om fröförökning, men dem minns hon inte.