Under den senaste månaden har det stora grusgångsprojektet tagit stora steg framåt. Jag har fått ut makadamen och packat den, byggt en trappa upp till köksträdgården, stensatt längs kanter och runt brunnarna och slutligen lagt på stenmjöl som jag har packat.
Det är ett slitgöra – ingen tvekan om det – men det är också satan så roligt.
Nu har jag dragit rören till brunnarna. Det är både rör för vatten och för el. Båda brunnarna ska ha både och.
Vattenbrunnen ska dels ha ett rör upp till växthuset, dels ett utlopp om den behöver tömmas. Och det ska gå att dra el till den för en eventuell framtida fontän.
Dräneringsbrunnen ska så klart kunna ta emot bortdränerat vatten men den ska också ha ett rör för utvattnet som går till dagvattenanslutningen. Och så behövs det el till dräneringspumpen.
Eftersom dräneringsbrunnen nu blir en riktig brunn och dräneringsproblemet i högsta grad är verkligt måste jag göra en riktig dräneringsbrunn.
Och det gör jag nu!
Den ligger lite närmare gränsen och jag använder en plasttunna och en helt vanlig dräneringspump. Jag har sett lösningen hos en bekant, och jag tror att den räcker.
Herregud, så här ser ju detta extremgeggiga, supertunga och generellt sett vansinniga projekt inte alls märkvärdigt ut. Men det var det. Otroligt märkvärdigt! Och än är det inte färdigt.
Jag har nämligen bestämt mig för att detta ska få vara en riktig brunn som jag ska kunna ta klart, fint grundvatten ur. Dräneringen får jag lösa på annat sätt.
Skottkärran täcker en nära två meter djup grop som jag grävde för att få till en dräneringsbrunn. Men jag nådde grundvattnet som tydligen ligger under tryck för nu är vattennivån två decimeter under marknivå. Ska dräneringen funka måste jag alltså ständigt pumpa bort grundvatten. Så såg inte planen ut. Samtidigt älskar jag vatten i trädgård och funderar nu intensivt på om jag kan vända detta till något bra.
Precis varje trädgårdsprojekt jag drar igång spårar ur och blir betydligt mer omfattande än jag hade tänkt. Om det beror på min oförmåga att förutse vad som ska dyka upp eller om det beror på att jag låter mig svepas med av infall och hugskott vet jag inte.
Den där dräneringsgropen som nu är fylld av grundvatten ska nu hur som helst kläs med betongringar – och dem har jag köpt idag.
Jisses …
Jag tänkte att det skulle kunna vara smart att ta i när det gäller storleken på dräneringsgropen, så jag grävde stor. Det är ju dessutom lätt när det är stenfri lera.
Men på 1,7 meters djup började det plötsligt tryckas upp vatten. Jag hade stött på grundvattnet. Grannen i öster berättade att när han var barn fanns det en brunn någonstans där, så han var intre det minsta förvånad. Det var jag.
Så vad gör jag?