Dofter i skuggan av spaden

Schersmin

Eftersom jag har ett fokus som gränsar till tunnelseende i mitt rabattgrävande krävdes det en regelrätt käftsmäll av doft för att jag skulle höja blicken och se att den lilla schersminen hade slagit ut. Det hände två dagar före midsommar.

Doftande ros

Nu, precis efter helgen, slog den här rosen ut. Den står insnärjd i kornellen mitt emot ytterdörren och jag mindes att den trädgårdsintresserade grannen hade sagt att den skulle vara fin. I fjol blommade den inte eftersom nån hade klippt ner den till marken året innan. Vad grannen inte sa är att den doftar tungt, som en överdrivet blommig parfym använd till dårskap av en person på en regnfuktig, tätpackad buss. Ungefär så. Jag gillar det.

Men vad det är för en sort har jag inte en blek aning om.

Sekulariserade doftspår

Poetnarcisser

Igår kväll fick kände jag plötsligt en fantastisk doft i höjd med den snart överblommade söderslänten framför huset. Ganska snabbt kunde jag sniffa mig fram till att det är de här som doftar. De finns både i slänten och i den totalhavererade rabatten uppe vid huset.

Nu är jag ingen expert på Narcissus poëticus så sorten lämnar jag därhän tills vidare. Det jag bestämmer mig för är att jag ska kalla dem poetnarcisser, inte pingstliljor, hädanefter. I och för sig kallade redan Linné dem för pingstliljor men poetnarciss måste vara ett av de absolut vackraste blomnamn jag vet.

Och det var faktiskt Linné som namngav dem till Narcissus poëticus.

Poetnarciss

En annan sak som jag vet: de ska bli många fler. Nu är nästan allt annat i söderslänten överblommat, till och med tulpanerna, och poetnarcisserna ska få bli det sista vårrycket innan sommaren, gräset och gullriset tar över.

En belöning som borde ha väntats

kungsängslilja – Fritillaria meleagris

Jag hade glömt bort dem – i alla fall just för tillfället – när jag la märke till en ny färg i pärlhyacinthavet. Där stod de, tre–fyra stycken kungsängsliljor, och nickade stillsamt. Om det är dem jag fick av en kamrat för ett år sedan eller om det är dem jag satte i höstas vet jag inte.

Jag vet inte heller om de kommer att trivas i den solbakade, söderriktade torrslänten. Deras naturliga miljö är fuktiga strandängar och sådana växtplatser finns det flera av i min trädgård – bara inte just där.

Om kungsängsliljan i Den virtuella floran och Wikipedia.

Ur led

slottsskogsprunus

På väg tillbaka efter ett besök hos djuren i Slottsskogen såg jag plötsligt detta märkliga. I höjd med Azaleadalen stod ett träd i blom. Någon sorts prunus är det, troligen ett körsbär, men vad det än är så är det fel på det.
Trots att stackarn brände sitt krut helt i onödan gjorde det i alla fall mig glad. Jag blev sugen att hejda de förbispringande motionärerna, be dem höja blicken och se.
Det gjorde jag förstås inte.