Det stora rycket – inlägget som dröjde

[Det här inlägget har legat halvskrivet som utkast länge nu. Det är helt enkelt vår och då är det inte lätt att hinna blogga.]

Fortsätt läsa Det stora rycket – inlägget som dröjde

Mistelförsök

mistelfrö

En av stans reklambyråer skickade en mistelkvist som julpresent till jobbet. När jag såg fröna var idén självklar: Jag skulle så dem på mitt nyplanterade äppelträd.

Hos Natur och Trädgård Bokförlag hittade jag en beskrivning och eftersom jag egentligen inte har en aning vad som är rätt eller fel fick deras styra. Så jag klämde ut alla fyra frön på en gren i trädet och kletade fast dem så tätt jag kunde. Tydligen ska de gro bättre på det viset. Om det sedan är en mistel med tillräcklig härdighet har jag inte en aning om. Kvisten levererades inte med uppgift om proveniens direkt.

Nu blir det till att vänta i många år för att få veta hur det går.

Efter mycket velande – ett äppelträd

Mantet

Själva trädet köpte jag redan i fjol. Det är ett Mantet och det ska vara en kanadensisk sort med goda sommaräpplen. Men jag visste inte var det skulle stå. Jag velade och velade och grannarna måste ha undrat där jag bar runt det, satte ner det, glodde, flyttade på det och glodde igen och sedan ställde undan det.

Men nu – nu är det planterat. Det står mitt emot humlestören och tillsammans ska de bilda en sorts port in till köksträdgården. Jag är fasligt nöjd.

En genial idé

Ja, just nu tycker jag att jag har fått det. Men först bakgrunden.
Under sommaren har jag klurat på hur jag ska göra för att skilja av trädgården mot gatan. Den häck jag hade drömt om fick jag lägga ner efter att jag högg i sten, eller snarare i berggrund. Sedan dess har jag tänkt ut lösningar och förkastat dem med enformig rutin. Under vildare stunder har jag till och med tänkt mig en pergola utmed vägen – en pergola formligen dränkt i klättervin eller bokharabinda. Men nej. Det skulle bli för mycket.
Nu lutar jag åt ett staket med smala, faluröda spjälor. Priset blir förmodligen fasansfullt så jag har ännu inte vågat mig på att räkna.
Men ett sådant staket är inte det insynsskydd jag längtar efter och därför dök tanken på en häck längre in i trädgården upp. Jag började spekulera. Först målade jag för mitt inre upp en avenbokshäck. Efter några dagars drömmande (för jag är verkligen förtjust i avenbokshäckar) fick jag inse att den skulle vara för stram för en placering mitt i trädgården. En kamrat föreslog en friväxande häck, men idén ville inte riktigt gro. Den häcken skulle bli för vid och utrymmeskrävande.
Så i helgen, heureka, kom den uppenbarade sanningen till mig. Jag ska ha spaljerade äppel- och päronträd som häck och rumsavdelare. Det är just det jag ska ha.
Förebilden är de spaljerade äppelträd jag såg i Bergianska trädgården tidigt i våras. Med kraftiga stolpar och vajrar är det enkelt att skapa det stöd träden behöver och sedan är det bara att vänta, binda upp och klippa.
Försedd med ett presentkort som jag fick för en tid sedan gjorde jag en snabb räd till en av handelsträdgårdarna och kom hem med en read Signe Tillisch. Den står på en A2-rot, så jag lär få klippa. Men å andra sidan kommer den hyggligt snabbt fylla sitt utrymme.
Tre träd till behöver jag, men eftersom jag inte fann något sort som jag vill ha på rean avvaktar jag med dem.
Och ja, jag återkommer med bilder på platsen och placeringen.