Författare: admin

Det finns några vita och det finns en massa vinröda. Och så finns det en som är lite av båda.

När jag såg prydnadsfågelburen på mässan i Älvsjö visste jag direkt hur jag skulle göra. Nu hänger talgbollarna där inne, onåbara för kajor och skator men tillgängliga för sparvar och mesar. Eftersom det inte finns nån fri lunch hoppas jag så klart att de återgäldar genom att äta skadedjur. Och det är hög tid för dem att börja leverera. Det är redan bladlöss på päronträdet.

Givetvis vågade de sig inte in i buren medan jag satt i närheten. Och jag orkade inte vänta ut dem. Men jo, de är där inne och käkar.

Så här tredje säsongen ser jag ett mönster: jag hinner inte uppdatera på våren.

Hur som helst. Pärlhyacinterna började blomma i slutet av förra veckan. Katsuran är på väg att slå ut. Rabarbern är på väg upp. Tulpanerna har efter första rådjursattackerna klarat sig (peppar peppar).

Och jag har grävt en dräneringsgrop mitt på häckdiket utmed norrsidan. När jag grävde sa en granne att jag har en dagvattenanslutning. När jag kollade med kommunen sa tjänstemannen att det i alla fall fanns en inritad på kartan. Han ska komma hit och kolla. Om det är så är det förbannat bra. Då ska träsket dräneras.

Det där med trädgårdsmässa på våren är klurigt. Det är då man vill få inspiration. Det är då man har som minst tid. Till slut segrade nyfikenheten och jag åkte till trädgårdsmässan i Älvsjö. Och det var en massiv upplevelse, väl värd mödan. Särskilt mycket köpt blev det dock inte. En pytteliten agapanthus för 20 kronor köpte jag. Några billiga verktyg. En halv vintunna (jag blev övertalad av kamrat!). Och 30 liljelökar för 200 spänn. 20 av dem är tigerlilja, resterande tio är röda och minns jag rätt heter de ”Asia”. Bilden jag tog på skylten blev misslyckad.

Kvaliteten kändes så där, men för 200 spänn kunde jag unna mig att chansa. De har fått plats runt katsuran i rabatten mot vägen. Kommer de så kommer de.

På Bok- och biblioteksmässan i fjol köpte jag en näve krokuslökar och när jag kom hem hade jag inte en aning om var jag skulle sätta dem. Så jag satte dem där jag skulle se dem direkt när jag kom ut på morgonen: Nedanför trappan.

Och så kom de upp! Bannemig, en fröjd.

Eftersom en kollega arbetar med hantverk frågade jag henne om hon kände någon som kunde sälja mig en påse otvättad ull. Jag hade läst att sådan skulle skrämma bort rådjuren. Jodå, hon uppmanade mig att sms:a en person och fråga. Så det gjorde jag och sedan väntade jag. Veckan efter kom kollegan med en säckakärra och på den stod en svart sopsäck. Den hade tydligen stått i deras korridor hela helgen och stunkit.

På något sätt hade jag fått för mig att det skulle räcka med att sätta ullen på pinnar i rabatten men så var det inte. Tulpanerna ska täckas tills gräset, som rådjuren föredrar, har kommit upp. Givetvis fick jag inte loss tummarna i tid så rådjuren hann toppa bladen, men nu ligger ullen där.

Min moster och morbror ger mig alltid en slant på min födelsedag och jag försöker alltid köpa något särskilt för den. I veckan var jag på Blomsterlandet och försökte tröstköpa något. Jag kom hem tomhänt, men jag hade lagt märke till att de sålde Prunus sargentii ‘Accolade’ på hög stam. Och för inte jättemycket pengar. Där var den – mosterpengköpet! Igår for jag dit och med viss möda fick jag in det två och en halv meter höga trädet i bilen.

Nu står det där avenbokshäcken börjar, vid garaget. Kanske kommer jag att ångra placeringen – det finns risk att den skuggar för mycket – men det är hela tiden där jag har tänkt mig ett överdådigt vårblommande körsbärsträd.

”Å nej, nu gräver han bort de fina vallmoerna!”

Grannen berättade hur hon reagerade när hon såg hur jag satte spaden i den totalt överväxta och åkervindeinvaderade rabatten framför trapphusets gavel. Hon blev lättad när hon såg att jag satte igång med att rädda plantorna.

Intrasslade i jättevallmons pålrötter fanns både åkervinda och kvickrot.

Många av rötterna gick av under den omilda behandlingen men går det inte så har jag i alla fall provat.

När jag grävde räddade jag ett gäng lökar som jag tror är poetnarciss. Och så fann jag dessa märkligheter. Inte en blek. Men de finns nu i en kruka med ny, fin planteringsjord.

Egentligen borde jag renovera hus men genom att slipa och sedan spackla lite på morgnarna kunde jag ju sedan inte göra annat än att vänta på att spacklet skulle torka. Få saker är bättre iväntanpyssel än att gräva. Så jag grävde.

Häckdiket mot grannen i norr stod ofärdigt efter att plantskolan sköt upp leveransen av avenboksplantor i höstas. Så jag grävde färdigt det igår. Mot grannen ska jag sätta råspont för att hålla ute gräset de medan plantorna etablerar sig. I botten ska jag lägga två pem-slangar för att slippa gräva igen om fibern ska in till huset den vägen och om jag får för mig att pumpa ut vatten till vägen.

När jag satte häcken mot vägen anlade jag samtidigt en rabatt med tydlig gräns mot gräsmattan. Här har jag liknande planer, men de är inte alls lika färdiga. En idé är att bygga upp en kulle mellan delen närmast huset, där växthuset en dag ska stå, och delen mot vägen där dammen ska ligga. Men det är långt dit och och häcken måste på plats. Jag får forcera tänkandet.

Rönnspirean som jag lät leva i fjol har stört mig. Jag tycker inte om den och till slut räckte inte idén om att spara den för att den är en del av husets historia.

Precis som med den första var det en kamp att få upp den. När det var klart såg platsen ut som ett bombnedslag. Bokstavligt talat, alltså. Ett ögonblick lekte jag med tanken att erbjuda folk rötterna, men insåg att om någon skulle tacka ja skulle jag få dåligt samvete.

Det pågår en dragkamp inom mig. På ena sidan står huset som måste renoveras. På andra sidan står trädgården som jag vill arbeta med. Jag har bestämt att huset ska få mer fokus ett tag framöver, för det är trevligare att bo i ett fint hem än i ett slitet och småäckligt hem. Men när jag hittade en massa tulpanskott i rabatten blev det jobbigt. Jag vill ut.

En snabbvända blev det. De två vinrankorna och äppelträdet fick en beskärning och lite ogräs fick respass.