Med en högtryckstvätt spolade jag fram berghällen framför entrén till trädgården. Tanken är att jag ska låta de översta delarna synas och att fylla hålorna med stenmjöl. Det ska gå att parkera här.
Det var ett skitgöra.
Det har varit en lång resa med att gräva bort, flytta på och gegga runt i lera. Känslan när jag nu får börja bygga upp är obetalbar. Det är så sanslöst skönt.
Jag chansade och jag var medveten om det. Grävaren kunde kunde komma när jag var på semester i Danmark och jag vågade inte krångla eftersom jag redan hade väntat länge nog. Men redan när jag var bortrest blev jag klar över att han hade klantat till det. Jordhögen var för all del bortkörd och samma sak med den packade marken under. Men sedan hade jag han ut ett fett lager gårdsgrus (bilden ovan).
Jag trodde inte att det skulle bli enkelt att ordna det, men ägaren kom idag – mindre än en vecka senare – och grävde bort alltsammans. Det tog honom mindre än en timme, och det mesta av den tiden var väntan på lastbilen.
Och lika snabb var LBC som några timmar senare levererade ett fullt lass av makadam.
Under gårdsgruset låg en gammal griskätte. Den vill jag spara. Supercoolt med en sådan relik från gångna tider. (Lite fel ordning på bilderna egentligen. De här två visar hur jag skottade fram kätten innan grävmaskinisten kom.)
Redan ikväll har jag hunnit börja köra ut makadamen. Så himla gôtt!