Två trädgårdar – av sisådär tusen

fridhemkinapark

Förra veckan slängde jag på Twitter ut en fråga om besöksvärda deltagare i Tusen Trädgårdar och fick ett napp som kändes bra. Det var bara det att Fridhems trädgård ligger i Klockrike – alltså hemskt långt från Värmland. Genom att finna att Bastedalens kinapark ligger på vägen till Klockrike hade jag i alla fall två trädgårdar att försvara en så lång körning med.

Fortsätt läsa Två trädgårdar – av sisådär tusen

Dofter i skuggan av spaden

Schersmin

Eftersom jag har ett fokus som gränsar till tunnelseende i mitt rabattgrävande krävdes det en regelrätt käftsmäll av doft för att jag skulle höja blicken och se att den lilla schersminen hade slagit ut. Det hände två dagar före midsommar.

Doftande ros

Nu, precis efter helgen, slog den här rosen ut. Den står insnärjd i kornellen mitt emot ytterdörren och jag mindes att den trädgårdsintresserade grannen hade sagt att den skulle vara fin. I fjol blommade den inte eftersom nån hade klippt ner den till marken året innan. Vad grannen inte sa är att den doftar tungt, som en överdrivet blommig parfym använd till dårskap av en person på en regnfuktig, tätpackad buss. Ungefär så. Jag gillar det.

Men vad det är för en sort har jag inte en blek aning om.

Den skarpa kniven

kniv

Så fort Monty Don (ja, jag ser varenda Gardeners’ World) ska skära en stickling påpekar han att det är viktigt med en vass kniv. Jag har använt en liten fällkniv jag köpte när jag pluggade i Spanien. Men särskilt vass blir den kniven aldrig.

Riktigt hur det gick till där inne i hjärnan är jag inte klar över men plötsligt påminde den mig om en fällkniv som jag hade sett i en låda i garaget. Då hade jag tittat ett ögonblick på den och avfärdat den som reklam. Men nu sa hjärnan ”Det är reklam för Uddeholm. Det måste vara bra stål.” och jag knatade ut i garaget och rotade fram den. Efter att ha dragit den mot en brynsten några gånger var den precis så vass som en fällkniv som gör reklam för Uddeholm borde vara.

Jag är alltså med en trädgårdskniv. Jag är nöjd.

Och råkar du hitta en Uddeholmskniv på en loppis så tveka inte – slå till.

Även små sniglar äter

snigelmat

Jag får erkänna att jag inte har vaktat mina purpurbönor så noga. När jag tog av fiberduken idag insåg jag att det var dumt gjort. Flera av plantorna ser ut så här. Kanske kan en del klara sig, men helt säkert inte alla.

Att det var sniglar avslöjade bajs och torkat slem, men sniglarna själva såg jag inte till. Och då finns det inte mycket utrymme att gömma sig på. Men när jag tittade närmade såg jag dem. Små är de, riktigt små. Men tydligen hungriga.

minisnigel

De fick respass och jag får börja fundera på de där ölfällorna som jag har läst om.

Hinkvis med mullbärsträd

mullbär

Det där lövhärjet på bilden är inte sly.

Det är mullbärsträd.

I korthet är det så att två vänner i södra Skåne har ett svart mullbärsträd på sin tomt. Det är så stort och gammalt att elever på Alnarp varje år åker ut dit och tittar på det. Under det finns det mängder av skott och i fjol fick jag en hel massa av dem med mig hem. Vännerna hade sparat dem speciellt för mig. Jag var väldigt tacksam men också tveksam. De fick knappt med sig några rötter och de flyttades från den gynnsammaste klimatzonen till en lite bistrare. I våras dröjde det så länge att jag hann bli säker på att de var döda innan de visade sig. För all del var de flesta döda, men tre plantor överlevde en brutal flytt och en värmländsk vinter.

De får bo kvar i sina hinkar tills sensommaren innan jag planterar om dem. Kanske dröjer det ännu något år innan jag låter dem flytta ner i backen.

Död häck – levande häck

avenbokshäck

Över hälften av de barrotade avenboksplantorna som jag köpte var döda eller nästan döda. När jag hade gett dem de två veckor som Åstorps gård bad mig om var säsongen för barrotade plantor över och jag ska få nya i höst. Ledsen eftersom sommaren skulle firas med en arbetskrävande och mer gluggig än tät häck råkade jag gå inom en handelsträdgård som reade ut avenboksplantor i kruka för halva priset. Och jag slog till på 30 stycken.

Det är en chansning, för det är högsommar trots att det är början av juni. Men efter allt slit i våras vill jag ha en häck och nu har jag det. Måtte den överleva.

De 39 avenboksplantorna som jag ska få i höst kommer väl till pass när jag fortsätter häcken längs norrsidan av trädgården.

Med plantorna i jorden är det lilla och enkla arbetet avklarat. Nu börjar det stora och svåra arbetet: att fylla den gigantiska rabatt som häckprojektet förde med sig.

Men inte idag.

Återkommen ros

Gul ros

En av grannarna berättade att insnärjd i schersminen växer en fin, gulblommande ros. Blad och taggiga stammar fann jag i fjol, men blommade gjorde den inte. Men nu, nu gör den det. Eftersom den står inne i en förvuxen schersmin bestämmer jag mig för att jag tycker om den. Jag lär inte kunna få bort den.

Plantchock i dåskapen

I lördags var det växtmarknad på Kroppkärrs koloniområde. Och jag spårade ur en smula. Åtta fulla kassar kom jag hem med. Allt har jag satt i den stora, nygrävda rabatten. Och allt har fått rejält med hästkompost.

Daggkåpa

Få saker ser så ledsamma ut som nyplanterade perenner som inte fyller sin plats. Daggkåpan ser direkt bedrövlig ut.

Jätterams

Jätteramsen, däremot, blommar redan fint.

Funkia

En grön och gul funkia. Behagligt namnlös direkt från en privatpersons trädgård.

Till detta kom det kransveronika och en daggfunkia (också den namnlös) i en massa exemplar som nu trängs med de vissnande tulpanerna.

Som tur var hade jag bråttom den morgonen. Jag skulle hjälpa en kamrat att flytta. Annars hade jag ruinerat mig.