Rabatt fångad i flykten

stora rabatten

Redan från början visste jag att jag ville ha en rabatt där de döda cypresserna står. Men därifrån till att verkligen ta tag i projektet – som för all del inte kan kallas litet – kräver en startsträcka. Särskilt som det finns så mycket annat som borde göras först.

Men jag fann en ursäkt: under träden och på platsen för den i fjol uppgrävda rönnspirean var det hyfsat ogräsfritt och det vore ju dumt att låta det gro igen när jag visste vad jag ville. Som ett viloprojekt, alltså när jag hade fastnat i något annat och behövde ställtid, grävde jag fram den här rabatten. I ärlighetens namn var det inte så svårt. Jorden är mest sand och eftersom det inte var så mycket ogräs var det inte heller så mycket att rensa bort. Idag tog jag det sista.

Men det är nu den stora våndan börjar: innehållet. Det här är mitt livs första perennrabatt och den kommer att dominera trädgården. Det får alltså helst inte bli fel – i alla fall inte när det handlar om stommen. I träden ska alpklematis klättra. Mina New Dawn visade sig ju vara sjuka. I mitten ska det också finnas bergsbambu, Jumbo tänker jag mig, och Miscanthus. När det sedan kommer till de lägre växterna vacklar jag. Samtidigt intalar jag mig att just de inte brådskar. Det är stommen jag vill få på plats.

Sedan återstår en hel hög andra frågor. Som: Vad tusan använder jag som avskiljare? Och: Ska jag betala en faslig massa pengar för att lyfta dit en riktigt stor sten?

På liv och död, det är detta.

Tidigt – kanske för tidigt

liljekonvalj

Ännu har jag inte lärt känna mig trädgård särskilt väl men att allt i den solbakade söderslänten är tidigt har jag insett. Och i år, när själva våren är tidig, är söderslänten särdeles tidig. Invid en sten såg jag denna liljekonvalj slå ut. Stenen har säkert gjort att just denna är först, men de andra kommer snart, de också.

korsbarsblom

Vad som oroar mig mer är körsbärsträden. Den här blomman var en av de första, men uppe i träden spricker knopparna nu. Och jag vet inte hur frostkänsliga de är. De får inte frysa bort, inte nu när jag har funnit världens receptet till godaste körsbärskompott – en kompott jag längtar efter att få göra igen. De får inte det.

Trädgård, politik och television

Med bara någon dags mellanrum snubblade jag över två tv-inslag om trädgård och politik.

Först ut var BBC-serien British Gardens in Time och programmet om Stowe. Det är en fascinerande historia om hur Richard Temple använde sin trädgård – eftersom hans familj var vansinnigt rik var trädgården också vansinnigt stor – i sin kamp mot Englands första premiärminister. Samtidigt var hans trädgård även ett sätt att bryta inflytandet från hans personliga hatobjekt Frankrike när det kom till trädgårdar och parkanläggningar. Av bara farten och kanske bara som en bieffekt lade han grunden till den unika engelska trädgårdsstilen.

Idag trillade jag på en kortare SVT-inslag där George MacKay något osammanhängande förklarar att det dels är radikalt att odla i sin trädgård (han syftar nog främst på kolonilotter), dels är så att högerextremister fortfarande använder trädgården som ett ideologiskt slagträ. Lite småkul inslag, ändå, men i det närmaste obegripligt eftersom George MacKay inte presenteras. Sammanhanget hittar du här.

Texten och inslaget fick mig att fundera en stund på mina egna planer. Jag kan säga att jag inte har tänkt använda min trädgård till att manifestera politiska idéer eller ställningstaganden. Däremot kommer just politiska idéer och ställningstaganden att manifesteras i trädgården, på flera olika sätt. Ta bara valen att använda en handjagare och att inte använda Roundup.

Jag gillar tanken på en politisk trädgård ändå.