Spadens år

Häck

När jag stod lutad över spaden och flämtade efter luft utnämnde jag 2014 till spadens år. Jag kommer att gräva – och gräva mycket.

I söndags satte jag igång med häckprojektet. Jag högg omedelbart i sten. Under gräsmattan tycks det vara ett virrvarr av hällar och block. Ett par kamrater har peppat mig att kolla upp vad det skulle kosta att spränga bort stenen men efter att ha läst igenom ett gäng forum och företagssidor lägger jag ner. Det handlar om väldigt mycket pengar och en massa krångel eftersom det skulle få hela grannskapet att vibrera. Jag får snällt hålla mig till planen att bygga upp ett lager med jord och sätta i den.

Och inte heller det lär bli billigt.

Häck

Några teknikaliteter: Planteringsdiket ska bli 70 centimeter brett och 40 centimeter djup. Uppgiften hittade jag på odla.nu men ungefär samma mått återkommer lite varstans. Även om det alltså knappast lär fungera hela vägen känns det bra att ta i.

Veckans läsning

Böcker

Jag har läst analogt några veckor nu. Därav bristen på länktips.

Först och främst den analoga läsningen:

Trädgårdens natur, Lotte Möller. Denna klassiker har jag genom åren läst delar av, men aldrig hela eftersom jag själv inte har haft den. När den såldes för under hundringen på bokhandeln slog jag till. Och jag ångrar mig inte. Dels delar vi trädgårdssmak, dels gillar jag hennes ganska respektlösa inställning gentemot självutnämnda auktoriteter.

Hur en trädgård blir till, Torsten Wallin. Det här var ett spontanköp och lite av en present till mig själv eftersom jag på lite oklara grunder tyckte att jag var värd det. Jag gillar verkligen grundidén. Författaren berättar om en enda trädgård och går systematiskt från rum till rum. Han berättar om förutsättningarna och om resonemanget som ledde fram till det nuvarande utseendet. Vad jag inte gillar är det dåliga språket. Norstedts är rent av nonchalant mot läsarna när de låter en fackkunnig människa skriva en intressant bok utan att tvinga på hen en språkkunnig redaktör.

Lundens skugga, Hannu Sarenström. Det här är en bok i precis rätt tid för mig just nu. Jag är ju i planeringsfasen för det som kan kallas för en lund. Själv hade jag som barn – när jag ritade mängder av sådana – kallat det djungel. Hannu Sarenström är engagerad i sin lund och läsningen är därför en fröjd. Bortsett från en sak: Norsteds brist på språkgranskning. Boken är som ett SM i satsradning och jag stör mig. Så himla onödigt på en annars bra bok.

Runåbergs fröer, Johnny Andreasson. Det var en kompis som tipsade om denna och som varnade för att den säkert är en sådan bok som kommer att säljas slut och sedan inte tryckas i fler upplagor. Så jag hostade upp ett par hundra kronor för vad som lite elakt kan beskrivas som en fet annons om Runåbergs sortiment. Men det är faktaspäckad annons och fascinerande läsning för mig som aldrig tidigare har varit särskilt intresserad av att odla ätbart. Sakta men säkert betar jag mig bildligt talat genom boken. I sommar betar jag bokstavligt.

Sedan den digitala:

My Tine Plot planterar barrotade fruktträd i snötäckt trädgård. Inte mycket till tjäle där inte. Bloggaren nämner att hen stoppade ner mykorrhiza i planteringsgroparna. Än är jag inte klar över om det verkligen gör någon nytta.

• Skillnadens Trädgård har kört en räcka inlägg om en nybyggd varmbänk. Gropen, ramen, ramen i detaljgödseln och locket.

Down on the Allotment får mig att känna mig mindre ensam i mitt träsk till trädgård.

• Milla Trädgård berättar om en rabattkupp. Jag fastnade för arbetsbeskrivningen.

• Alternative Eden bjuder på Madeirabilder att drägla över.

• The Patient Gardener’s Weblog illustrerar så tydligt det bara går att England och Sverige har lite olika förutsättningar.

Lottas Lund är en ny bekantskap. Den känns lovande när jag kollar bilderna från trädgården, särskilt hennes rabatter.

 

Kornellmassaker

kornellmassaker

Hade jag insett hur tungt arbetet skulle bli hade jag kanske skjutit på arbetet med att såga ner den vildvuxna korallkornellen i det sydöstra hörnet av trädgården. Men eftersom jag inte anade och eftersom jag drabbades av kraftiga vårkänslor gick jag lös på den med sekatör och såg. Några timmar senare var den borta. Nu tänker jag inte döda busken. Den ska få komma upp, men den ska aldrig få bli så stor igen.

Kvar står nu de två körsbärsträd som sått sig själva inne i buskaget. Den högra är fin, men den vänstra är okänsligt toppad. Den får stå där ett tag medan jag funderar på om den ska stanna eller fällas.

Varde fröljus

sabord

Armaturen kommer från jobbet där alla byttes i ett svep, oavsett om de fungerade eller inte. Och eftersom nästan alla fungerade försåg jag mig med en. Nu har den kommit upp vid söderfönstret (som är solskymt halva dagen) i köket. En rottränare med 28 fack sådde jag chilifrö i. Knoghall, så klart, och Habanero, Naga jolokia och en namnlös sort från Ecuador. Ingen utom Knoghall är garanterat sortäkta. Jag vet inte ens varför jag envisas – men jag fick ju dem.

Dessutom sådde jag magnoliafröna som har legat i kylen sedan i höstas. Och frö från vingnöt och tulpanträd. Och tersonkärnor från Linnés Hammarby (läs här om trädet jag plockade dem på). Och även detta är väl lite fåfängt, men nu provar jag, i alla fall.

Planer och beslut i färg

ritning140219

I dagarna har jag fattat några beslut (tror jag) och idag tog jag mig sedan samman och gjorde ett utkast till en ritning över trädgården. En del saker finns redan, som odlingslådorna och buskarna vid huset, men det mesta är ännu bara drömmar, idéer och hugskott. Och som synes, det finns stora, tomma ytor här.

Beslut ett: Framför huset blir vatten stående när det regnar och när det är mycket vatten rinner det in i källaren och ut via golvbrunnen där. Just källarvattnet går att leva med, men inte att det är blött framför huset. Det är rena dödsfällan för de flesta växter. Troligen var det just stillastående vatten som dödade cypresserna framför huset.

Eftersom jag inte har råd att dränera ut till vägen tänkte jag istället ut en lösning som går ut på att samla upp regnvattnet i en försänkning och låta det därifrån sippra ner i marken. Idén är att gräva ut den där fyrkanten som syns mitt framför huset. Jag har ju inte en aning om om det finns berg under gräsmattan där men förhoppningsvis ska jag kunna sänka nivån ungefär 40 centimeter och anlägga en gräsmatta i botten. När det inte står vatten här ska detta vara en sunken garden – den vi skåningar kallar kaffegrotta – där det går att ha kalas.

För att minska risken att vatten blir stående och gräset dör har jag en ännu ganska grumlig idé om hur jag ska kunna pumpa bort vattnen och leda ut det till gatan. Men det ska vara en nödlösning vid extremväder. Qué será será, tills vidare.

Beslut två: Att den här trädgården ska ha en damm är inget som går att förhandla bort. Problemet är att jag omedelbart fick för mig att dammen skulle ligga där kaffegrottan nu har ritats in. I eftermiddags tog jag en vända i trädgården och insåg att mellan vägen och kaffegrottan finns en precis lika naturlig plats.

Dammen på ritningen är ingen stor historia. Den är fyra meter bred och tre meter tvärs över. Egentligen vill jag ha en mycket större damm – så klart – men jag börjar med att rita den på denna nivå.

Beslut tre: Det måste vara en häck utmed vägen. Jag har försökt intala mig att det kan funka lika bra med ett snyggt staket och lite insynsskyddande buskar. Men det är självbedrägeri. Jag vill ha en häck. Eftersom det bara är en decimeters jordmån över hälleberget halva sträckan utmed vägen ska jag bygga upp ett jordlager med hjälp av stockar och köpt matjord. Jag ska ta i och det får kosta en del, men jag måste testa. Min trädgård ska ha väggar. Punkt.

Och det häckval jag landade i är avenbok. Länge har jag tjusats av avenbokshäckar och att då välja något annat vore rent av dumt. Detta är något jag kommer att börja med så snart vädret och tiden tillåter. Det finns en växtsäsong att fånga.

Resten: Bakom dammen ska jag lägga upp en kulle med det urgrävda materialet från kaffegrottan och dammen. Metrarna norrut till häcken ska bli lummiga och täta. Här ska det bli lund. En stig har jag ritat in – lite som en hemlig väg till kaffegrottan.

Häcken måste ha en öppning, en bakdörr till trädgården. Jag tänker mig en enkel, faluröd grind i ett meterbrett gatt i häcken.

Nedanför (väster om) odlingslådorna har jag ritat in en långsmal grön och brun grej. Det är en upphöjd bädd där jag ska spaljera ett äppelträd – kanske den Mantet som jag har stående. Dels sparar jag plats, dels skapar jag en skärm mot vad som nog måste bli min skrothörna. Mellan äppelträdet och garageväggen får jag ett utrymme för jordhögar, sparad sten, skottkärra, planteringsbord. Att äppelträdet måste stå i en upphöjd bädd beror på att också här blir vatten stående.

 

Överraskning i Stockholm

Jag har till och med bott i Stockholm en termin – en rastlös, fattig, trottoarnötande termin.
Ändå råkade jag aldrig förbi malmgårdarna på Vita bergen. Och Barnängen hade jag missat. När jag var i Stockholm i veckan slumpade det sig så att jag fann båda.

Malmgård

Att det måste finnas något spännande bakom ett plank som detta är självklart. Men jag kunde inte se över.

Malmgård

Med kameran i en uppsträckt hand fick jag se detta. Någon form av köksträdgårdsodling med en fet limpa tycks det vara.

Malmgård

Hur som helst, jag gillar deras hänsynsfulla sätt att bygga plank. Och jag gillar plank också.

Malmgård

På höjden bakom malmgårdarna kunde jag se rakt ner i trädgårdarna.

Malmgård

Och jag gillade det jag såg.

Barnängen

På vägen ner för berget passerade jag något som enligt en skylt heter Barnängen.

Murgröna

En av dess entréer var murgrönig.

Frököp med och utan eftertanke

Fröer

En kollega kom sättande med Impectakatalogen och det var bara att beställa. Några köp var genomtänkta, andra kanske inte alls.

Purpurböna. Detta är det mest givna köpet efter fjolårets succé. Jag vill bara ha purpurbönor mitt bönland. Jag vill fylla frysen med bönor. Halleluja, så att säga.

Morot F1 ‘Deep Purple’. Redan namnet väcker begär. Och sedan den färgen. Detta är ett impulsköp, men med mening och mål. Jag ska så en eller två rader med denna purpurfärgade rot enkom för att göra morotsmarmelad med udda färg.

Morot ‘Nantes 2’. En sommarmorot vill jag ha och Nantes har jag bara hört gott om. Nantes it is.

Strandkämpar. Okej, här kommer vi till något jag kanske inte riktigt kan förklara. Jag fastnade på namnet och läste lite mer och läste sedan ytterligare lite mer på Den virtuella floran och bestämde mig sedan för att testa. I en kruka med sand. Går det så går det. Då får jag äta en växt med ”nötaktig smak”.

Kålrot ‘Östgöta II’. Efter det lyckorus mina kålrötter gav mig i fjol är det inget att tveka på. Då valde jag ‘Wilhelmsburger’ – i år fick det bli en sort med ett riktigt svenskklingande namn.

Ramslök. Det fanns ingen plan att köpa ramslöksfrö. Det fanns en tanke om att jag vill ha ramslök och att den kanske skulle kunna funka i den fuktiga skuggan norr om  huset. Så när jag såg att det fanns frö slog jag till.

Rädisa ‘French Breakfast 2’. Tja, jag vill ha några rädisor att knapra på och den här lät okej.

Rödbeta ‘Detroit Dark Red 2’. Rödbetor är ett måste. Någonstans hade ögonen passerat kombon rödbeta–Detroit. Och den ser god ut. Därför.