Ur led

slottsskogsprunus

På väg tillbaka efter ett besök hos djuren i Slottsskogen såg jag plötsligt detta märkliga. I höjd med Azaleadalen stod ett träd i blom. Någon sorts prunus är det, troligen ett körsbär, men vad det än är så är det fel på det.
Trots att stackarn brände sitt krut helt i onödan gjorde det i alla fall mig glad. Jag blev sugen att hejda de förbispringande motionärerna, be dem höja blicken och se.
Det gjorde jag förstås inte.

Veckans läsning

Veckans trädgårdssurfande bjöd bland annat på ett märkligt förbud i Miami och en nedgrävbar bevattnare.

• Cityfarmer.info berättar här om terracottabehållaren oya som man gräver ner i grönsakslandet och som sedan förser plantorna med en jämn fuktighet. En reklamfilm gav länk vidare till tillverkaren growoya.com. Intressant, men jag har inte hittat något liknande här i Sverige.

• Här är en som har testat att odla morrötter i behållare för att få bättre resultat.

• Mark och Gaz som skapar sig en djungel i Storbritannien har byggt en djungelhydda. Den ser fantastiskt inbjudande ut.

• Miami Herald berättar om ett par som blev ålagda att ta bort sin grönsaksodling framför huset vid ett vite om 50 dollar per dag. De tog bort odlingarna och svarade med att stämma stan.

• Slottsträdgårdsmästaren skriver om tempelträdet – Gingko biloba – som parkträd.

• Farbror Grön fortsätter med sina chilirecept. Den här gången Chipotlesås.

Liket lever

Olivskott

I somras plockade Konsum Värmland in en otrolig mängd olivträd. Någon måste ha råkat skriva en nolla för mycket i beställningen så att kanske hundra plantor blev tusen (jag har inte en blek om hur många de var – bara att det var pallvis där krukorna i ett intrikat sätt staplades på höjden). Jag såg dem och förundrades och tänkte att det var för dyrt för ett träd som kräver övervintring inne. Sedan sänktes priset. Och sänktes. Och sänktes. När ett träd kostade en tjuga slog jag till.
Men med sina två och en halv meter det var ett alldeles för högt träd så jag satte brutalt sekatören i stammen och kvar fanns en pinne på knappt en meter. Sedan stod den där i skuggan av kornellen vid landen och bara stod. Ibland trillade den omkull, men mer än så var det inte. Egentligen hade jag gett upp hoppet men slängde ändå in den i källaren eftersom det finns plats. Och så igår råkade jag se något litet och grönt på pinnen. Ett skott.
Jag känner mig lite som Noa här i novembermörkret.

Veckans läsning

Det har inte blivit så mycket trägårdssurfande den här veckan. Schemat har varit … knökat. Men lite finns det.

• Slottsträdgårdsmästaren som driver bloggen Stockholms gröna rum har flyttat inlägg utvalda från en äldre blogg. Men han har inte importerat dem; han har återpublicerat dem ett och ett och inte på sina gamla datum. Min RSS-läsare har glött när han har varit i farten. Här en post om Sofiero Slottsträdgård – men det finns en massa intressant läsning bland de nygamla inläggen. (Okej, petar in besöket i Rottneros också.)

• Jag tog ett varv bland Månadens växt, ett initiativ av Anna Vattenkannas trädgård.

• Genom Emma the Garderner hamnade jag på Forestry Commission, den brittiska motsvarigheten till Skogsstyrelsen, och läste att asktoppssjukan har drabbat England hårt.

• På Veg Plotting hittade jag en bild på en ruin med blomlådor.

• Farbror Grön fortsätter med sina chiliexperiment; den här gången syrar han rökta chilifrukter.

• The Galloping Gardener får mig att bli sugen på en bok om samtida engelska trädgårdar.

• City Farmers News länkar in ett CNN-inslag som innehåller någon minut om stadsodling i Detroit. Det är alltså ett pyttekort inslag, men programmet är fascinerande. Ett citat: ”Do you see those lillies there? I call those the ghost gardens.”

 

Det stora problemet

vatten

Redan när jag köpte trädgården var jag klar över att vatten blir stående framför huset. Men självklart var det bara en sorts abstrakt förståelse. Nu, efter flera dagars strilande, är förståelsen konkret så det räcker. Det har bildats en mindre sjö alldeles framför verandan och ordet sjö är nästan inte en överdrift. Tyvärr.
Det stora problemet är att det inte går att leda bort vattnet. När huset söder om mitt hus byggdes blockerades den naturliga dräneringen och det skulle vara en alltför stor och dyr insats att dränera ut till vägen – om det ens är möjligt med tanke på berggrunden.
Att en stor del av trädgården förvandlas till ett träsk på hösten är så klart döden för det mesta som växer där. Det blev ju bland annat cypressernas slut. Och det kommer nog att döda det mesta jag planterar där.
Jag har sökt efter lösningar och hoppats att det skulle kunna gå att dränera rakt ner genom leran men förmodligen kommer jag istället stöta på grundvattnet där.
Det ser ut som att jag kommer att få gräva mig en regnrabatt, eller vad det kan tänkas heta. Och det är ju ganska bråttom också om jag vill plantera träd och buskar i den här delen av trädgården.
Dags att börja tänka, alltså.

Veckans läsning

Ett datorbyte sammanföll med att Google upphörde med sin RSS-läsartjänst och med ett tankefel. Ett klick senare hade jag förlorat alla mina trädgårdslänkar. En del kunde jag så klart leta fram ändå, andra var ohjälpligt försvunna ur minnet. Jag har fått bygga upp ett nytt flöde och då slog det mig att ett litet lästips här ju kan funka.

• På den gamla favoriten Arboarkticum hittade jag ett inlägg från i somras om hur de återanvänder sin gärdsgård till ett staket inspirerat av ett på Zorngården i Mora. En bit ner i det här inlägget ser man hur det ser ut i arboarktikernas tappning. Och jag tänker: Vill ha! Det ser onekligen ut att kunna hålla rådjur ute. Lekande grannungar också. Arboarktikerna svarade också vänligt på min fråga om måtten på denna konstruktion.

• Genom en twittrande Lena Israelsson råkade jag på den här komposteringsguiden. Inga revolutionerande nyheter där, kanske, men jag tyckte att en formulering var rolig i sin kompromisslöshet: ”I genomsnitt består avfallet från ett svenskt hushåll av 25-35 viktsprocent köks- och trädgårdsavfall, av vilket det mesta hamnar på tipp eller bränns. Båda delarna är ett oerhört brott mot sunda ekologiska principer.”

• Sussinghurst hittade jag en baklängeskavalkad från deras köksträdgård – eller potager. Fina bilder från ett skönt ställe.

• På Millas trädgård fick jag veta att Laholms stadspark har utsetts till årets vackraste nyanlagda park. Hade jag vetat det i söndags hade jag åkt inom den.

• På den nyfunna brittiska bloggen Real Men Sow (oklart varför den heter det) läste jag mer om kompost och inte heller här var väl fakta det primära. Jag fastnade för formuleringen ”The very best muck is the jet black, well-rotted stuff which has been left for a year”. Jag vet inte hur svart ”jet black” är men det låter saftigt på något sätt.

• Via någon engelsk trädgårdsblogg råkade jag på den här artikeln i The Telegraph om att köpa humlebon till sin trädgård. Fascinerande läsning om ett fenomen som borde tangera gränsen till bondfångeri.

• The Telegraph bjöd också på en notis om att ekorrar har klättrat upp på tio-tio-listan över skadedjur i brittiska trädgårdar.

• Allt om trädgård mejlade ut en länk till en artikel i ämnet chiliövervintring. Det står att temperaturen inte får sjunka under tolv grader. Till våren lär jag veta om det stämmer, för jag måste chansa. Jag vill inte ha ett gäng dammiga, ledsna chiliplantor i mitt lilla hus.

• Att skilja på cannabis och julros är tydligen inte så enkelt alla gånger.

Ett inlägg om att rita träd.

• The Telegraph fortsatte att leverera. Här en artikel, eller snarare en nekrolog, över James van Sweden – en trädgårdsarkitekt som är megakänd i USA. Bland annat tog han bort den heliga gräsmattan framför husen.

• The Economist skriver lite om kolonirörelsen i Storbritannien och om lönsamhet.

Tårgasattack

I alla fall var det inte långt ifrån en tårgasattack i köket när jag mixade de syrade chilifrukterna till en sås. Fortfarande efter en timme, när jag kom tillbaka efter en promenad, stack det i halsen bara av att gå in i köket. Och då hade jag diskat undan efter mig.
Knoghall må vara kul, men rolig är den inte.

knoghall2

Chilin när den hade syrats.

knoghall3

Och chilin efter att ha mixats länge med lite lakvatten och en skvätt äppelcidervinäger enligt det här receptet.

Nu ska jag ge bort den här geggan.