Mördarchili

chilipasta

Hälften av chilin jag odlar i år hade jag övervintrat från året före. Fröna hade jag fått en entusiastiskt chiliodlande kamrat och jag anade väl att de skulle bli starka. Men så förtvivlat starka som de blev – och nu talar vi om en namnlös korsning – hade jag inte kunnat föreställa mig. Ändå gav jag mig att göra en chilipasta på dem. Receptet fann jag hos odla.nu (här, närmare bestämt) och till och med matlagningshaverist som jag skulle klara av det. Det gjorde jag, för all del. Men redan när jag mixade samman chilin och vitlöken anade jag att detta inte skulle sluta lyckligt. Det gjorde ont i ögonen, näsan och munnen bara att stå över koppen som jag mixade i. Att inte använda handskar var uteslutet.
När jag var klar och smakade fick jag en angenäm smakupplevelse – i två sekunder. Sedan slog någon mig på käften. Det gjorde så förbannat ont att jag kved högt där i min ensamhet. I ett senare försök använde jag en tredjedels tesked av chilipastan till en två portioner stor tomatsås. Den såsen sved – och alls inte på något gott sätt.
Kontentan är att det är meningslöst att odla denna chili. Men den fick ett namn av bara farten: Knoghall.

Lite trädskadeläsning

Bloggen ”Stockholms gröna rum” (den som hette Slottsträdgårdsmästaren tidigare) går på ett bra sätt igenom dilemmat med skador på träd.
Det fick i sin tur mig att minnas hur jag för många år sedan skrev ett stort reportage om insektslivet i gamla skadade träd. Entomologen Mikael Sörensson från Lund berättade hur många insektsarter är hotade eftersom de behöver gamla träd med håligheter för att kunna föröka sig – och i det moderna skogsbruket är sådana träd en bristvara. Hoppet står till viss del till städernas parker där träd tillåts bli gamla och håliga.

Och ja, jag hade velat ha ett stort, håligt träd på tomten.

Måste jordslå

Ginko biloba

Vid någon rea för ett tag sedan köpte jag en ginkgo som jag ställde i skuggan av en kornell. Som med så mycket annat har jag inte en aning om var den ska stå. När jag var inom Trädgårdsföreningen i Göteborg tog jag en bild på den här höstgula ginkgon.
Jag ser det som en morot. Eller ja, kanske snarare piska.

Fröande magnolia

20131017-142559.jpg
Grannen hojtade på mig i går: ”Vill du odla magnolior!” Jag förstod inte vad hon menade och hon pekade på deras tjusiga träd. Det var fullt av fröställningar och hon tyckte att jag skulle förse mig.
Det gjorde jag.
Nu har jag läst att fröerna ska stratifieras i kylskåpet några månader innan jag sår dem inomhus i rumstemperatur.
Självklart måste jag testa detta.
Särskilt roligt är att moderträdet köpte grannarna för många år sedan av magnoliaexperten Anders Blomqvist på Hammarö. Han ska också ha gett grannen råd om fröförökning, men dem minns hon inte.

Valnöt på försök

Manchurisk valnöt

Detta är en nöt från en manchurisk valnöt som växer i Karlstad. Jag fick den av en kollega som i stort sett bara har detta träd på sin tomt. Trots ett ganska klent trädgårdsintresse har han och hans fru onekligen lyckats med sitt valnötsträd. Det är tolv–tretton år gammalt och har redan växt upp till husets nockhöjd.
Om det här kan bli något är så klart helt öppet. I den här tråden fann jag vad som tycks vara ett vettigt tips på hur nöten ska sättas: direkt och frostfritt. Så det blir att ställa en kruka med såjord i källaren och peta ner nöten i den. Och göra det nu.
Var jag ska plantera det är en annan fråga. I en annan tråd läste jag just att Juglans är ett aggressivt släckte som utsöndrar gift för att minska konkurrensen. Det är ju jävligt för en trädgård på 712 kvadratmeter – speciellt eftersom det blir stort.
Men ändå, det lutar åt det nordvästra hörnet, där det ska bli allmänt snårigt. Om det gror, vill säga. Om det gror.

Slån och magnolia

Japp, det är de senaste tillskotten i trädgården. Jag har satt dem på var sida av den där tomtdelande delen med New Dawn och rönnspirea. Slånbuskarna, det blev två stycken, vätter mot köksträdgården, medan stjärnmagnolian hamnade på andra sidan, mot norr.
Dessutom slog jag till på en fjärilsbuske och en paradisbuske som jag satte framför schersminen och syrenen i slänten på husets sydsida – mot köksträdgården alltså. Ärligt talat tror jag inte mycket på deras chanser för torrare och eländigare mark har jag inte sett. Slänten är ju uppbyggd av skrotsten och skräp.
Slutligen slog jag till på en kameleontbuske. Den satte jag bakom pionerna intill stentrappan. Tanken är att den ska klättra upp för de ganska trista stammarna på schersminen. Inte långt härifrån har jag sett ett praktexemplar rama in en farstu. Den frodigheten tänker jag mig. Jag förväntar mig att den inte sviker mig.

Armaturer för vintern

Efter jobbet idag hann jag svänga inom återvinningsbutiken och spana efter lysrörsarmaturer. Tidigare har de varit ganska dyra där – runt 250 kronor styck – men de jag hittade den här gången var omärkta. Efter lite förvirring fick jag veta att jag skulle fråga efter priset i kassan så jag släpade dem dit. Hon hade ingen aning men drog till med 100 kronor för båda. ”Affär” sa jag och betalade.
Dessa ska jag förse med stickkontakter och lysrör, montera upp i taket i källaren och koppla till en timer. Under dem ska övervintrarna bo, är tanken.