Kompott

20130813-223854.jpg

Mina körsbärsträd bär bär. Mycket bär. I fredags var jag uppe på verandataket och plockade drygt ett kilo av dem. Igår blev jag färdig att koka en kompott på dem. Kryddad med kanel och svartpeppar blev den alldeles överraskande god, den där kompotten.

Utryckning

20130813-214637.jpg

En vän erbjöd mig att gräva upp vinbärsplantor på hennes tomt. Finnskogens druva ska det vara. Jag ryckte ut och grävde upp och for hem och grävde ner och blev helt sönderarbetad. Men det får det vara värt. Men lite tur tar de sig och jag kan göra saft nästa år.

Tar de sig inte, ja då får jag väl köpa ett gäng helt vanliga på handelsträdgården.

Mördartips

Poddade Odla med P1 på väg till stugan när de nästan i förbifarten berättade om ett tips om mördarsniglar som de hade fått av en lyssnare. Han hade retat sig på att skatorna åt upp havregrynen som han ville att gråsparvarna skulle ha. Men så fick han ett infall en dag och strösslade havregryn på en mördarsnigel som han hade klippt itu. Och den försvann. Han fortsatte och efter ett tag hade skatorna lärt sig att även levande mördarsniglar var bra mat. Sedan dess har han inte haft några större problem med sniglarna.
Och detta måste jag så klart testa. Först: mata gråsparvar.

Uppkomlingarna

20130811-125608.jpg

Kålrötterna börjar bli ordentligt maffiga, men jag sådde för många. Väldigt mycket för många.

20130811-125621.jpg

Lökarna låg fint under glas i den torraste delen av trädgården och torkade som de skulle. Men i natt föll 25 millimeter regn och till och med under glaset blev lökblasten fuktig. Nu får lökarna istället finna sin sista torka på verandan.

Ett hastverk

20130807-220813.jpg
Trappan från sydsidan av huset var ingen trappa. Den var ett ras. Men när jag kom hem från jobbet avslutade jag nästan det arbete jag påbörjade i måndags. Med hjälp av stenarna och gruset jag fann under förrådet, plus några av stenarna jag fick av kamraterna, smällde jag upp denna stentrappa idag. Den behöver lite mer omsorg innan jag kan kalla den klar. Och i sanningens namn är den ett hastverk. Men överlever den vintern och tjälen är jag en glad trappbyggare. Annars får jag göra om den. Hur som helst slipper jag riskera livet resten av den här säsongen.

Stentrappa
Jag insåg nu att  jag hade glömt förebilden. Så: en förebild. Eller ja, alltså en bild från före arbetet.

Distraktion

20130805-211522.jpg

Som om jag inte redan var helt slut efter att ha kört bort en häck och hem en massa sten satte jag igång med trapprojektet idag. Nu kom jag inte längre än så här innan jag fick rycka ut som barnvakt, vilket kanske var tur. Annars hade jag jobbat mig helt fördärvad den här kokheta dagen.
Eller förresten. Vid närmare eftertanke jobbade jag mig fördärvad ändå.

En kvalitetsgåva

20130805-211322.jpgEn vän hörde av sig och frågade om jag ville ha sten. Jag kunde inte se på bilden han skickade vad det var för sten, men jag tackade ja. När jag kom hem till dem insåg jag att det var fin, huggen sten. Jag blev själaglad. Vad jag ska ha den till är en annan, senare, fråga.

 

Skörden

20130805-123356.jpg

I går kände jag att det var dags att skörda potatisen. Blasten hade blivit svartfläckig och gulnade och jag vågade inte chansa. För att vara odlat i en låda på 1,2 gånger 3 meter under en rekordtorr sommar blev det ändå en hel del potatis. Sparrispotatisen gav i särklass mest, men de tycks vara angripna av något. Många av knölarna är alldeles knottriga. Den franska mandelpotatisen, däremot, är i bra skick men gav bara hälften så mycket på samma yta. Trots det blir den nog bara fransk mandel nästa år. Den är stabil och förbannat god.

Gott ogräs

20130802-092354.jpg
Ganska kort efter att jag hade flyttat in i trädgården, det låg fortfarande snö på marken, berättade grannfrun att körsbären där är riktigt goda. Och det är ju bra, för det finns åtskilliga små träd på tomten. Ett större också, förresten. Det är där skatorna bor.
Men jag mindes min barndoms vilda körsbärsträd, kyssebärsträ, och hur olika bären smakade trots att träden såg likadana ut. Vi, grannpojken och jag, lärde oss snabbt vilka träd som hade de söta goda bären och vilka som var oätligt sura. Det var en grannlaga uppgift att finna de bra träden för de var i kraftig minoritet.
Kanske var bara ett av tio träd bra, och till det kom klätterbarheten. Körsbärsträden i nordvästra Skåne växer sig höga och grova och inte sällan går det att nå de nedersta grenarna endast med stege. Kort sagt: de söta körsbärsträden som gick att klättra upp i var få.
Annat är det på min tomt. Även om träden är rena ogräset är har de säkert förädlat ursprung och alla bär som jag hittills har smakat på har varit söta och goda. De ska få stå kvar. Och kanske också bli fler.