Nautica levererar

20130826-092200.jpg

Att bönorna skulle vara långa och smala stämde. Att de skulle växa ovanför bladverket stämde inte. Tvärt om gömde sig baljorna av brytbönan ‘Nautica’ under bladen. Och de var många på de få plantor jag hade.
Nu är de förvällda och infrysta.

Söker staket

Staketfunderingarna fortsätter att snurra i skallen. Ett nätstaket à la Gunnebo kommer att hålla för evigt. Men det är så förtvivlat trist.
Därför söker jag nu efter trästaket. Det här ser trevligt ut, men det kräver stadiga stolpar med täta mellanrum. Det känns inte rimligt till en torpliknande kåk.
I forumet på byggahus.se hittade jag den här ritningen på ett staket med ovanliggande pergola. Så här ser det ut i färdigt skick. En tung historia. Kanske för tung för just ett litet torpliknande hus i ett villaområde med uteslutande låga trästaket och maffiga häckar.
Slutligen hittade jag här ett riktigt defensivt staket. Inte aktuellt, så klart. Men jag njuter lite av att tänka på hur chockvågen hade svept genom grannskapet.
En annan fundering har varit att göra en klassisk gärdesgård av den här typen. Men dels tror jag inte att den håller så länge, dels känns det som ett enormt arbete för något som så snabbt det bara går ska täckas av klättervildvin.
Resultatet av allt sökande: Fortsatt förvirring.

Lite av Jack här

20130823-161900.jpg

Jag får väl erkänna att jag inte riktigt hade koll på detta med bönorna. Störvaxbönorna fick förvisso stå i den norra änden av lådan eftersom de skulle bli två meter höga, men jag hade inte klart för mig att de skulle växa mig så fullständigt över huvudet. Nästa år får de en egen låda.

Flera av de andra bönorna klättrar å andra sidan inte alls. Men alla ger de friskt med bönor. Alla utom bondbönorna. De får inte vara med nästa år.

Häckfunderingar

I frustration över det där bergeländet under jord gick jag ut på en längre promenad genom grannskapet och glodde på staketlösningar. Men jag vill inte ha staket. Staket är trist. Möjligen håller ett staket grannungarna borta från trädgården, men i övrigt ger ett staket inget insynsskydd, ingen riktig rumskänsla.
Någonstans i början av vandringen kom jag dock att tänka på klättervildvin. Kanske är det svaret på min fråga eftersom de kan planeras där det finns djup jord och sedan växa dit jorden är tunn. Jag såg till och med ett par ställen som hade klättervildvin som häck, men ingen av dem var riktigt bra för min trädgård.
Det blev till att googla och givetvis finns det exempel. Här är ett där vinet klättrar på ett gunnebostängsel. Här ett annat exempel. I korta drag tycks det vara en bra lösning och vinet är både härdigt och ganska anspråkslöst.
Någonstans under googlingen kom jag att tänka på att bokharabinda vore ett annat alternativ. Hos Slottsträdgårdsmästaren fann jag fina bilder även om ingen av dem visar en regelrätt häck. I forumet på odla.nu fann jag den här korta tråden om bokharabinda som häck och insåg att den kan vara något för mig, men med den vetskapen att den växer vansinnigt snabbt och att den just därför måste hållas efter. Härdigheten, zon III, är också ett litet aber. Trädgårdsväxter.com hävdar dock här att den är frosttålig och gillar fukt.

Så, antingen klättervildvin eller bokharabinda.
Då uppstår så klart nästa fråga: Vilket stängsel/staket. Nätstängsel är ju inte kul på något sätt.

Hugga i sten

Berg i dagen

Enligt planen skulle tomten avgränsas med en avenbokshäck mot gatan. Eftersom det finns berghäll i dagen alldeles intill, vid parkeringsplatsen framför garaget, anade jag att det kunde bli problem. Men jag hoppades. Och blev besviken. Bara några centimeter under grässvålen ligger berget.
Nu måste jag tänka om – och göra det grundligt. Hela planen för den främre delen av trädgården faller.